Nu börjar det intressanta

Jag har tidigare på bloggen rapporterat om alliansregeringens nya infrastrukturplan för 2010-2021. Riksdagen tog beslut 19 december och nu börjar det intressanta. Samma dag som riksdagsbeslutet beslutade nämligen regeringen om uppdrag att genomföra åtgärdsplanering. Uppdraget är uppdelat i två delar: ta fram åtgärder som ger underlag till en transportslagsövergripande nationell plan respektive länsplaner för regional transportinfrastruktur. Önskemål om nya åtgärder ska tas fram, men det finns ju också en rad projekt som redan pågår eller som redan tidigare står högt i prioritering för genomförande (men pengar har inte funnits tidigare). Det är de olika trafikverken som tar fram den nationella planen, medan länen/regionerna själva ansvarar för sina respektive områden. Dock ska alla stämma av med varandra så att det blir en så bra "total" plan som möjligt. Underlagen ska presenteras under senhösten 2009 för beslut av regeringen vid årskiftete 2009/10

Det kommer att bli en intressant och spännande tid fram till dess. Självklart har ju alla redan påbörjat detta arbete redan tidigare. Men nu är det på riktigt. Nu är det upp till bevis för länen/regionerna att faktiskt förvalta de pengar som anslås till länsplanerna. Den totala budgeten för 2010-2021 är på 417 mdkr. Av dessa går hälften till drift och underhåll av vägar och järnvägar, medan resten, 217 mdkr, avsätt för utveckling av transportsystemet. Av dessa 217 mdkr avsätts 33,1 mdkr till länsplanerna, vilket är mer pengar till länsplanerna än 2004 års planer.Flera län får stora höjningar av sina anslag, en del över 50 %. (Stockholms län får som enda län en säkning, men då ska läggas till pengar för projekt som kommer att tas på nationell plan istället för länsplan (Södertörnsleden, Rv73), vilket ger att det totalt blir mer än gamla planen - jag kommer ta upp det i ett annat inlägg inom kort). Dessa pengar måste förvaltas väl. Många olika "intressegrupper" runt om i vårt land har hört av sig till oss i trafikutskottet med önskemål om att just deras väg eller spår prioriteras och kommer med i åtgärdsplanerna. Men det är inte riksdagen som tar beslut om vilka åtägrder som kommer att ingå i planerna. Länen har med länsplanerna makten att själva ta fram förslag till åtgärder och vad de vill prioritera. För att detta ska falla ut på bästa sätt anser jag att alla inblandade nu måste lyfta blicken och se längre än den egna bakgården. Alla kan inte sitta och vakta sina egna intressen. Nu gäller att se till största möjliga nytta. Det kan faktiskt innebära att ett projekt i en grannkommun får gå före egna önskemål. Vi måste se till att använda skattebetalarnas pengar på bästa möjliga sätt. Nu är det ju så att den tidigare regeringen byggt upp en rad luftslott och lovat runt saker som tyvärr sedan inte genomförts. Behoven och önskemålen är därmed väldigt stora på många håll i hela vårt land. Alliansregeringen har höjt anslagen och ambitionsnivån. Men det kommer inte att räcka till alla de behov som finns. När jag ser alla önskemål som finns runt om i landet och inte minst i mitt eget område runt Stockholm, känns det ibland som oändliga behov.

I planeringsdirektiven listar regeringen en rad olika faktorer som ska vara styrande vid framtagande av åtgärdsplaner, gäller bl.a. trafikslagsövergripande, samhällsekonomiskt, klimathänseende, hänsyn taget till transportpolitiska mål. Listan med"krav" är lång, vilket jag tycker är bra. I direktiven för den nationella planen pekas bl.a. Förbifart Stockholm ut likaså Älvförbindelsen i Göteborg samt åtgärder som härrör till avtal om Citybanan.

Det blev ett långt inlägg och jag kommer inom kort att återkomma med mina kommentarer och synpunkter om hur jag ser på detta för Stockholmsområdet där jag själv bor och arbetar - vad kommer de nya infrastruktursatsningarna innebära konkret för vår huvudstad?

För mer information om åtgärdsplaneringen: Regeringen