Idag lämnade trafikverken in sitt samlade förslag till nationell plan för transportsystemet för åren 2010 - 2021. Förslaget ska nu ut på remiss till den 2 november. Intressant läsning och en hel del att fundera på. Inget är ännu helt spikat, utan först till våren 2010 tar regeringen beslut om åtgärderna. Men det känns otroligt spännande att för första gången ta del av en nationell plan som tar ett vidare grepp och är trafikslagsövergripande.
All info om det nationella förslaget, lång och kort version, underlagsmaterial, mm finner du här.
Samtidigt pågår arbetet med länsplanerna. Dessa planer remissbehandlas nu av respektive län/region och ska lämnas in till Näringsdepartementet den 2 november. Den mest intressanta länsplanen ur min synvinkel är självklart den om vår huvudstadsregion. Fram till den 15 september går det att lämna in synpunkter. Mer info finner du här.
Efter den 2 november blir det en grannlaga uppgift för Näringsdepartementet och till sist Regeringen att ta slutlig ställning. Vad kommer med, vad kommer inte med? Prioritera, prioritera och prioritera. För exempel på önskemål, behov och "nödvändigheter" finns det gott om.
Alla som vistas i vår huvudstad med omnejd kan vittna om alla de trafikproblem och behov som finns. Det är verkligen på tiden att vi nu också får vår del av kakan. Ser man tillbaka på de senaste 10 årens satsningar (och även längre tid tillbaka), så har Stocksholmsregionen fått betydligt mindre än andra delar i vårt land om vi ser till befolkning, tillväxt, näringslivsutveckling mm.
måndag 31 augusti 2009
tisdag 25 augusti 2009
Två dagar med kollektivtrafik och fler lär det bli
Med rubriken avses inte mitt eget kollektivtrafikåkande utan att jag arbetat och haft möten om det utredningsförslag som finns om en ny kollektivtrafiklagstiftning.
I tidigare inlägg på bloggen har jag redogjort för det arbete som nu pågår med att ta fram en ny lagstiftning. Det finns flera orsaker till att det behöver göras: EG-rättsligt, bättre samordning, spretig lagstiftning, stärka passagerarrättigheterna - men utgångspunkten i den utredning som Ulf Lundin gjort har varit att utgå från ett resenärsperspektiv. Känns väl lite konstigt att man inte tidigare skulle haft ett resenärsperspektiv, men här handlar det om att lyfta upp just användaren, kunden, som det primära - det som allt ska utgå ifrån. I utredningsuppdraget ingick också att titta på det här med att konkurrensutsätta kollektivtrafiken. Konkurrens som ett sätt för att öka attraktiviteten för att få fler att åka kollektivt. Konkurrens ger också utförarna incitament till utveckling och nytänkande. Man kan ha många åsikter om den Lundinska utredningen, inte heller jag köper allt i den. Men en sak är i alla fall säker, utredningen tar inte ett litet steg i utvecklingen av kollektivtrafiken utan ett rejalt skutt framåt. Ett så stort skutt att ingen som är kollektivtrafikintresserad eller arbetar med kollektivtrafik kan låta bli att ta ställning kring de olika delarna i det presenterade förslaget. Inte minst SKL:s välbesökta seminarier före sommaren vittnar om detta.
Därför har jag igår och idag haft möte om kollektivtrafik. Igår träffade jag representanter från Jönköpings länstrafik (både tjänstemän och politiker) och fick en hel rad med inspel och synpunkter. Som ansvarig för kollektivtrafikfrågorna i den moderata gruppen i trafikutskottet kommer jag att ägna mycket tid av hösten att träffa personer av olika de slag för att diskutera framtidens kollektivtrafik. Men det kommer också att bli intressant att fördjupa mig lite i de synpunkter som kom fram i SKL:s seminarer, men framför allt gå igenom de remissvar på utredningen som ska lämnas in senare i september.
Även om många som jag pratat med har synpunkter på utredningsförslag, har alla hittills varit överens med mig om att vi ändå måste göra något för att få fler att åka kollektivt. Det kanske funkar hyfsat på sina håll, men det finns en potential till utveckling och nytänkande.
I tidigare inlägg på bloggen har jag redogjort för det arbete som nu pågår med att ta fram en ny lagstiftning. Det finns flera orsaker till att det behöver göras: EG-rättsligt, bättre samordning, spretig lagstiftning, stärka passagerarrättigheterna - men utgångspunkten i den utredning som Ulf Lundin gjort har varit att utgå från ett resenärsperspektiv. Känns väl lite konstigt att man inte tidigare skulle haft ett resenärsperspektiv, men här handlar det om att lyfta upp just användaren, kunden, som det primära - det som allt ska utgå ifrån. I utredningsuppdraget ingick också att titta på det här med att konkurrensutsätta kollektivtrafiken. Konkurrens som ett sätt för att öka attraktiviteten för att få fler att åka kollektivt. Konkurrens ger också utförarna incitament till utveckling och nytänkande. Man kan ha många åsikter om den Lundinska utredningen, inte heller jag köper allt i den. Men en sak är i alla fall säker, utredningen tar inte ett litet steg i utvecklingen av kollektivtrafiken utan ett rejalt skutt framåt. Ett så stort skutt att ingen som är kollektivtrafikintresserad eller arbetar med kollektivtrafik kan låta bli att ta ställning kring de olika delarna i det presenterade förslaget. Inte minst SKL:s välbesökta seminarier före sommaren vittnar om detta.
Därför har jag igår och idag haft möte om kollektivtrafik. Igår träffade jag representanter från Jönköpings länstrafik (både tjänstemän och politiker) och fick en hel rad med inspel och synpunkter. Som ansvarig för kollektivtrafikfrågorna i den moderata gruppen i trafikutskottet kommer jag att ägna mycket tid av hösten att träffa personer av olika de slag för att diskutera framtidens kollektivtrafik. Men det kommer också att bli intressant att fördjupa mig lite i de synpunkter som kom fram i SKL:s seminarer, men framför allt gå igenom de remissvar på utredningen som ska lämnas in senare i september.
Även om många som jag pratat med har synpunkter på utredningsförslag, har alla hittills varit överens med mig om att vi ändå måste göra något för att få fler att åka kollektivt. Det kanske funkar hyfsat på sina håll, men det finns en potential till utveckling och nytänkande.
fredag 21 augusti 2009
Blir det några höghastighetsjärnvägar?
Idag presenteras på DN debatt en rapport som säger att höghastighetsjärnvägar skulle vara ett klimatpolitiskt stickspår och en meningslös satsning. Att höghastighetsjärnvägar intresserar många vittnar inte minst sommarens olika debattinlägg, se en del länkar nedan. Det stora intresset just nu är väl inte helt oväntat med tanke på den utredning som nu pågår och som ska presenteras för regeringen den 15 september. I denna utredning väntas vi få svaren, hoppas jag. Att olika läger, intressen, nu positionerar sig är alltså inget konstigt. Jag tror att det är bra att allt detta kommer fram nu. Ju mer underlag och fakta som kommer fram, desto mer har vi politiker att gå på när beslut ska fattas.
Ju fler inlägg som jag läser i debatten, desto mer uppenbart blir det att verkligen fundera på varför vi ska bygga höghastighetsbanor. Därför att skälen, fakta, plus och minus faktiskt kommer att bli avhängigt av vad som är det primära skälet: är det att det ska vara ekonomiskt lönsamt, är det för att få bort passagerare från flyget, är det rent miljömässigt (dvs oavsett vad det kostar) ... ja listan kan göras längre. Sedan inte att förglömma pengarna - det blir i så fall ett gigantiskt projekt som kommer att sluka över 100 mdkr. Oändligt med pengar har vi inte. Om höghastighetstjärnvägar ska konkurrera inom befintliga infrastrukturpengarna den närmaste tioårsperioden tror jag att det blir svårt. Eller, ja, det beror förstås på prioriteringen. Ska vi inom befintliga infrastrukturpengar bygga höghastighetsbanor får vi lägga ned alla andra viktiga (och mindre viktiga) projekt. Då måste man vara beredd på att ta ett sådant beslut.
Sedan finns det en annan aspekt med höghastighetsjärnvägar som jag tycker diskuteras alldeles för sällan. Jag har varit på flera möten där man pratat om denna fråga och det har varit många entusiastiska röster som sett hur de i framtiden bara hoppar på tåget och vips är de framme. Men om det nu ska vara höghastighetståg så kommer tåget inte att kunna göra så många stopp, annars går tidsvinsten helt förlorad. Jag tror inte att alla tänker på det. Förresten, är miljöeffekten av att folk nu kommer att åka bil för att komma till en station för höghastighetståg medräknat när miljökonsekvenserna bedöms? - jag vet faktiskt inte, bäst att kolla upp.
Jaha, hur kommer det att bli nu då och vad tycker jag själv. Jag har åkt höghastighetståg en gång i slutet på 1980-talet i Frankrike (TGV). Jag tycker att detta med att snabbt ta sig mellan två resmål är intressant och spännande. Jag tror att vi i en framtid kommer att ha höghastighetstjärnväg på ett eller några ställen i Sverige. Men ska vi komma dithän måste vi först lösa finansieringen och syftet med att bygga höghastighetsbanor (vilket jag anser avgör när dessa kommer att byggas). Jag väljer att idag inte ta ställning för eller emot, utan jag är positiv till höghastighetsjärnväg men det finns en rad frågor som behöver få sina svar innan jag kan slutligt ta ställning. Det tråkiga är att jag ibland får frågan om jag är emot höghastighetjärnvägar eftersom jag inte är med i jubelkörerna. Jag är realist, det finns många trevliga saker här i världen som vi kan göra, men som alltid kokar det ned i finansiering och prioriteringar, så också när det gäller höghastighetsjärnvägar.
Här några länkar : SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN,
Ju fler inlägg som jag läser i debatten, desto mer uppenbart blir det att verkligen fundera på varför vi ska bygga höghastighetsbanor. Därför att skälen, fakta, plus och minus faktiskt kommer att bli avhängigt av vad som är det primära skälet: är det att det ska vara ekonomiskt lönsamt, är det för att få bort passagerare från flyget, är det rent miljömässigt (dvs oavsett vad det kostar) ... ja listan kan göras längre. Sedan inte att förglömma pengarna - det blir i så fall ett gigantiskt projekt som kommer att sluka över 100 mdkr. Oändligt med pengar har vi inte. Om höghastighetstjärnvägar ska konkurrera inom befintliga infrastrukturpengarna den närmaste tioårsperioden tror jag att det blir svårt. Eller, ja, det beror förstås på prioriteringen. Ska vi inom befintliga infrastrukturpengar bygga höghastighetsbanor får vi lägga ned alla andra viktiga (och mindre viktiga) projekt. Då måste man vara beredd på att ta ett sådant beslut.
Sedan finns det en annan aspekt med höghastighetsjärnvägar som jag tycker diskuteras alldeles för sällan. Jag har varit på flera möten där man pratat om denna fråga och det har varit många entusiastiska röster som sett hur de i framtiden bara hoppar på tåget och vips är de framme. Men om det nu ska vara höghastighetståg så kommer tåget inte att kunna göra så många stopp, annars går tidsvinsten helt förlorad. Jag tror inte att alla tänker på det. Förresten, är miljöeffekten av att folk nu kommer att åka bil för att komma till en station för höghastighetståg medräknat när miljökonsekvenserna bedöms? - jag vet faktiskt inte, bäst att kolla upp.
Jaha, hur kommer det att bli nu då och vad tycker jag själv. Jag har åkt höghastighetståg en gång i slutet på 1980-talet i Frankrike (TGV). Jag tycker att detta med att snabbt ta sig mellan två resmål är intressant och spännande. Jag tror att vi i en framtid kommer att ha höghastighetstjärnväg på ett eller några ställen i Sverige. Men ska vi komma dithän måste vi först lösa finansieringen och syftet med att bygga höghastighetsbanor (vilket jag anser avgör när dessa kommer att byggas). Jag väljer att idag inte ta ställning för eller emot, utan jag är positiv till höghastighetsjärnväg men det finns en rad frågor som behöver få sina svar innan jag kan slutligt ta ställning. Det tråkiga är att jag ibland får frågan om jag är emot höghastighetjärnvägar eftersom jag inte är med i jubelkörerna. Jag är realist, det finns många trevliga saker här i världen som vi kan göra, men som alltid kokar det ned i finansiering och prioriteringar, så också när det gäller höghastighetsjärnvägar.
Här några länkar : SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)