Första maj är en dag som "firats" världen över sen lång tid tillbaka. Firats är kanske fel ord, men en dag för demonstrationer i alla fall. I början av förra seklet så handlade det om rösträtt och åtta timmars arbetsdag. Det här året tycker jag att första maj mer har präglats av en givarkonferens från vänsterblockets sida. Det ena lovas än hit och än dit, men väldigt lite sägs om vem som ska betala. Jo, ursäkta, (S) har ju sedan tidigare sagt att de ska ta tillbaka fastighetsskatten och höja skatten för miljonärer. Jag vet faktiskt inte vad Mona Sahlins defintion av en miljonär är, men vi andra menar nog att det är en person som tjänar mer än en miljon kronor. Men den givarkonferens som nu pågår från Socialdemokraternas sida är uppe i långt över 100 miljarder kronor. Det är lätt att räkna ut att det inte på långa vägar kommer att räcka med höjd fastighetsskatt och en miljonärsskatt för att få in dessa pengar. Nä, det gäller för alla även poliser, förskolelärare, sjuksköterskor m.fl att se upp - i Socialdemokraternas ögon är även ni miljonärer och kommer därmed att få kraftigt höjd skatt om opppositionen vinner valet.
Socialdemokraterna har nu också tagit parollen "Jobben först". Det är en viktigt sak, för ju fler som jobbar desto större möjligheter att säkerställa framtidens välfärd. Fast om parollen är "Jobben först" - varför lyfter då Wanja Lundby Wedin bortagandet av karensdagen som en av huvudfrågorna inför valet 2010? Mycket av det Mona Sahlin framförde i sitt första majtal var inte heller det med fokus på jobblinjen. Snarare tvärtom.
När jag blickar tillbaka på utvecklingen av första maj från att vara en dag där man stred för rösträtten till en dag för givarkonferens med Socialdemokraterna då börjar i alla fall jag att fundera på om första maj uppfyller kraven för att vara en helgdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar