Rekordsatsning på infrastruktur

På DN debatt presenterades igår ett förslag om en rekordsatsning på infrastruktur för Stockholmsregionen. Åtgärdsplaneringen för åren 2010-2021 pågår nu för fullt både vad gäller den nationella planen och länsplanerna. Regeringen ska ta beslut först till årsskiftet, men nu börjar arbetet bli allt mer intensivt. Som jag bloggat om tidigare finns nu ett utkast framtaget av Vägverket och Banverket till den nationella planen. Även om regeringen har lagt in mer pengar (417 miljarder kronor) för den kommande planperioden kommer det inte att räcka till allt som behöver göras och fixas inom infrastrukturområdet.

Tyvärr är situationen sådan att vi ligger efter både vad gäller investeringar och drift och underhåll. Den förra regeringen lovade väldigt mycket men resultatet blev tunt . Sisådär en 100 miljarder släpar investeringarna efter och det då bara i förhållande till vad som utlovats i tidigare åtgärdsplaner, men som sagt aldrig blivit genomfört. Till det ska vi lägga alla nya behov som uppstår.

Förslaget som presenterades igår av företrädare för Stockholm stad och landsting åtgärder för hisnande 100 miljarder kronor. Jag tycker att det är väldigt bra att man nu tar fram ett konkret förslag utifrån den utredning som är gjord tidigare. Politiker i stockholmsregionen har under decennier velat fram och tillbaka, med resultatet att väldigt lite har blivit gjort.

Det är en rad olika åtgärder som föreslås för att förbättra trafiksituationen och öka möjligheterna till kollektivt åkande. Stötestenen är givetvis finansieringen. Någon måste betala kalaset. Staten har huvudansvaret för den nationella infrastrukturen men enbart statlig lösning räcker inte till allt som behövs (eller så tar det 100 år att genomföra). I förslaget redovisas därför en finansieringslösning som består av olika delar; statlig finansiering, trängselavgifter, vägavgifter och medfinansiering.

En och annan har synpunkter (även moderater) på att vi moderater har svängt vad gäller trängselavgifter. Jag vet inte riktigt om detta stämmer om man funderar vad som nu föreslås och det ursprungliga förslaget om trängselavgift. En trängselavgift som försvinner ner i ett mörkt statligt hål är jag helt emot. En trängselavgift, eller en vägavgift, som ger tillbaka pengarna till samma system är en helt annan sak. I förslaget diskuteras också medfinansiering från kommuner med flera. Regeringen och riksdag har med anledning av infrastrukturpropositionen öppnat upp för medfinansiering som ett sätt att växla upp de pengar som staten satsar. Men om infrastrukturen är statens ansvar varför skulle någon vilja vara med och medfinansiera kan man fråga sig. Jo, problemet är den eftersatta situation som råder och som gör att i princip över allt skriks det på åtgärder från alla håll och kanter över hela vårt land. Även om staten la till en rejäl hög pengar ytterligare till de redan beslutade 417 miljarderna skulle det inte räcka. Många skulle behöva vänta väldigt länge innan behövliga projekt kan genomföras.

Jag är för medfinansiering sett ur synvinkel att om man ser en vinst i att få på plats behövd infrastruktur tidigare än planerat eller att man får en inkomst från en åtgärd (t.ex. mark som kan exploateras) eller vill har en större åtgärd än som är föreslagen (t.ex. 4 fälts väg istället för en 2+1 väg). Däremot tycker jag inte att medfinansiering kan ställas som tvång för att få en åtgärd som bevisligen behövs. Staten ska inte kunna pressa fram en medfinansiering med syfte att själva slippa ifrån sitt ansvar. När det nu gäller det lagda förslaget för Stockholm så förväntas en del medfinansiering för att allt ska kunna genomföras.

Jag vet att det finns en del, även partikollegor, som har synpunkter på det här med trängeselavgift och medfinansiering. Vi stockholmare betalar redan via skatteutjämningssystemet massor med pengar till övriga Sverige. Tittar vi bakåt vad gäller anslagen för infrastruktur så har vår region fått betydligt mindre jämfört med övriga Sverige jämfört med befolkningsmängd, tillväxt mm. Jag tycker dock att vi måste se sanningen i vitögat och inse fakta. Vi måste lösa denna absurda trafiksituation som nu råder och som är i akut behovsläge nu. Ska vi vänta på att staten ska betala allt är det kollaps inom en snar framtid. Ibland måste man helt enkelt se pragmatiskt på både livet och politiken och framförallt fundera på och se möjligheter med alternativa finansieringslösningar. Vi måste börja se möjligheter istället för hinder även om det kommer att göra lite ont på vägen och allt kanske inte upplevs helt rättvist . Att inte göra något kostar vår region miljardbelopp det också, tyvärr är vi lite i ett moment 22. Men det måste vara bättre att göra något än inget alls.

Hur förslaget blir i slutändan vet vi inte än. Åtgärdsplaneringen är inte klar och vi kan nog räkna med att andra regioner snart följer Stockholms exempel och gör egna utspel och överenskommelser om åtgärder och finansieringslösningar. Sedan måste alla kommuner i länet vara med på banan. Just medfinansieringen blir en nöt att knäcka, vem har egentligen nytta av en viss åtgärd – den kommun där åtgärden genomförs eller en angränsande kommun, eller alla kommuner?? Näringslivet borde också finna intresse i detta. För det fortsatta arbetet kommer detta att vara det viktigaste att hantera och lösa om rekordsatsningen ska bli verklighet.

Oppositionen menar att om regionen själva måste gå in med en del pengar så kommer de pengarna att tas från välfärden. Vi måste prioritera välfärden och det är en viktig avvägning att göra. Hur och vad definierar vi som välfärd? Om inte infrastrukturen och trafiken fungerar hur ska samhället i övrigt då fungera? Hur ska man ta sig till arbete, skola och dagis? För mig är infrastruktur en grundförutsättning för att samhället ska fungera. Men jag är inte förvånad över oppositionens utspel. De har under så många år försummat infrastrukturen rent allmänt och i synnerhet vad gäller anslagen till Stockholmsregionen. Det är ju därför som vi har den situation som vi har idag. Kanske något att tänka på innan man börjar gnälla.

Nä, jag ser positivt på framtiden och välkomnar kreativa lösningar som ger möjligheter för framtiden och jag hoppas innerligt att det i slutändan när åtgärdsplaneringen är klar finns en stor satsning på vår huvudstad.