Vänsteroppositionens partisekreterare skriver idag på SvD:s Brännpunkt om politisk TV-reklam. Det här är man emot, det är ju bara "rika" borgerliga partier som har råd med detta, i alla fall enligt deras artikel.
Detta är ytterligare ett exempel på när Socialdemokraterna sätter epitet "rik" för att skapa någon slags klassskillnad mellan borgerliga partier och vänsterpartier. Samma retorik använder (S) när det gäller t.ex. debatter om jobbskatteavdraget. Problemet är bara att ser man bakom ordet så hänger deras resonemang och retorik inte ihop.
När det gäller TV-reklamen så faller (S) på eget grepp - vilket annat parti än (S) har mer resurser i ryggen än dem - de har hela fackföreningsrörelsen med LO i spetsen bakom sig. Nä, det ligger något helt annat bakom. Jag tycker att det är bra att det nu finns möjlighet till politisk TV-reklam. EU-valet som nu pågår behöver uppmärksamhet för att få fler än 38 % att rösta (ja så få var det 2004 som röstade i Sverige). Kan vi locka fler att gå och rösta med hjälp av TV-reklam så ska vi göra det. Självklart ska det finnas regler för hur reklamen ska utformas. Det ligger istället någon slags avundsjuka bakom vänsteroppositionens utspel. Vi får se hur länge det dröjer innan även vänsterblocket syns i TV - låt mig gissa att senast 2010 finns de med i en kanal nära dig.
Kollar vi Socialdemokraternas retorik om jobbskatteavdraget och applicerar det på verkligheten så är (S) verkliga definition av "rik" en person som tjänar med än 19 000 kr/månad. Härligt - då är en majoritet av svenska folket rika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar