På torsdag börjar trafikutskottet första behandlingen av nya infrastrukturpropositionen. Förutom partimotioner från oppositionen finns en hel drös motioner från allmänna motionstiden som också ska behandlas. Främst handlar det om ”önskemål” från riksdagsledamöternas egna hemområden. Listan med önskemål visar på det behov av ny infrastruktur som finns på många håll i vårt land. Till det ska läggas alla behov av upprustning och bortbyggande av flaskhalsar. Jag kan själv räkna upp hur många exempel som helst bara från Stockholmsområdet.
Vägverket och Banverket fick tidigare i år i uppdrag av Alliansregeringen att göra en översyn av den tidigare socialdemokratiska regeringens infrastrukturplan. Misstanke fanns om att socialdemokraterna har byggt upp förväntningarna i landet och lovat infrastruktursatsningar som var omöjliga att finansiera. Ingen kunde dock tro att det var så illa ställt som redovisningen nu har visat. I socialdemokraternas infrastrukturplan fattas det 33 miljarder kronor på vägsidan och över 50 miljarder på järnvägssidan. Det fattas alltså över 80 miljarder i gällande plan som spikats av den tidigare regeringen.
Inte nog med att det finns en plan som inte går att genomföra. Vi har också ett eftersatt underhållsberg som innebär att infrastrukturen förstörs och faktiskt på många ställen är så dålig att det inte räcker med att laga den, den måste helt byggas om. Alliansregeringen har efter socialdemokraternas vanvård fått ärva ett eftersatt underhållsberg på 20 miljarder kronor på vägsidan och 22 miljarder kronor på järnvägssidan.
De som skriker högst just nu efter åtgärder är representanter från oppositionen. Man kan ju undra vad de själva sysslade med under sina 12 senaste år vid makten. De verkar mest ha ägnat sig åt tomma löften och luftslott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar