Superinfrastrukturverk?

Kanske är det framtiden. Det pågår för närvarande en översyn av olika funktioner inom transportsektorn. Som resultat av detta har bl.a. Transportstyrelsen inrättats och delar av Vägverket och Banverket har bolagiserat. Mer spännande saker är på gång, t.ex. avreglering av järnvägen vad gäller persontransporter. En av de mest intressanta utredningarna pågår just nu och det är ” Översyn av myndigheter och verksamheter inom transportområdet”. Det är en viktig översyn som kanske i slutändan resulterar i ett superinfrastrukturverk. Utredaren Nils Gunnar Billinger, generaldirektör inom Näringsdepartementet, är ansvarig utredare och analysen och förslag till åtgärder ska presenteras 1 april i år.

I uppdraget ingår att kartlägga och analysera vissa verksamheter och funktioner hos myndigheterna inom transportsektorn,. Bl.a. ingår att föreslå åtgärder för att utveckla dagens beställarfunktioner för att få högre effektivitet och en bättre fungerande anläggningsmarknad. Utifrån analysen ska det förslås åtgärder och lösningar (kan vara organisatoriska eller andra) som krävs för att på bästa sätt uppnå riksdagens och regeringens mål för transportpolitiken.

Mer information om utredningen och direktiv finns här.

På Stora Infra-dagen i fredags berättade Nils Gunnar Billinger lite kort om utredning och hur långt man hittills kommit. Han tog upp det här med att vi nu omformar de producerande delarna inom Vägverket och Banverket - de blir nu egna bolag. Sedan har tillsynen över de fyra trafikslagen samlats i Transportstyrelsen. Men de övriga viktiga delarna som är kvar – hur ska vi göra med dem – det är det som utredningen handlar om. Nils Gunnar tog upp en väldigt viktigt aspekt – vad är det egentligen allt handlar om? Jo i grunden är det infrastrukturen, som är en förutsättning för transporter, som i sin tur är en förutsättning för samhällsbyggande. Så egentligen handlar allt om samhällsbyggande. Jag håller helt med. Det är ju samhällsbyggande vi egentligen arbetar med där en väl fungerande infrastruktur är en grundförutsättning.

De svårigheter som finns idag är att väga samman satsningar mellan olika trafikslag vad gäller både investeringar och drift och underhåll såväl på nationell nivå som regional. Sedan finns det idag ingen riktigt bra uppföljnings- utvärderingsfunktion. Varför gick det som det gick? Varför blev det dyrare? Etc. Det här är centrala frågor och jag blir faktiskt lite mörkrädd ju mer jag tänker på att det inte är fulltutvecklat inom detta område. Det är faktiskt skattepengar vi talar om. Helt klart måste vi få till bättre utvärderingsfunktioner. Trovärdigheten för ingångsvärden måste öka. Det här är ingen nyhet. Idag kan vem som helst få ”sin vilja” igenom beroende på hur ingångsvärdena väljs. Det är inte transparanta system inom väg och spår vilket gör att samhällsekonomiska analyser inte går att direkt jämföra med varandra. Även inom samma transportslag kan det vara svårt att göra ”rättvisa jämförelser”. Den centrala frågan blir dock, enligt Nils Gunnar, - hur ska vi väga samman olika önskemål och på bästa sätt prioritera insatser och åtgärder.

I sitt anförande presenterade han fyra organisatoriska förslag för att lösa ovan listade problem (och en rad andra frågeställningar):

1) utbyggt regeringskansli
2) planeringsverk
3) parlamentarisk utredning
4) sammanslaget trafikverk – superinfrastrukturverk

Vad utredningen till sist föreslår återstår att se, den 1 april får vi svaret. Sedan kommer förslagen att behandlas av näringsdepartementet. Vad det blir av det hela vet vi alltså inte än.

Men jag tänkte här ge mina synpunkter på utredningen och det som presenterades på Stora Infra-dagen.

Jag anser att denna utredning är både nödvändig och viktig. Vi gör nu ett slags systemskifte inom transportsektorn när vi övergår från stuprörstänk där varje trafikslag arbetar för sig till ett transportslagsövergripande synsätt. En central punkt för att kunna arbeta med klimatutmaningarna på bästa sätt. För att bättre kunna göra avvägningar mellan trafikslagen måste trafikverken släppa på prestigen. Vi ska inte ha den här kampen mellan, kanske främst väg och spår, som funnits tidigare. Vi måste ha ett övergripande synsätt. Alla trafikslag behövs, men det gäller att vi nyttjar dem på bästa sätt. Jag tror på ett superinfrastrukturverk. Varför? Det blir väl ändå uppdelat på väg, spår, sjöfart och luftfart inom ett sådan ”stort” trafikverk. Visst kommer det att bli det. Men det är då tydligt vad politiken menar och vill. De fyra trafikslagen ska samverka och samordnas. Resultaten blir en åtgärdsplan som omfattar alla trafikslagen. Även om jag vet att Vägverket och Banverket idag har samarbete och jobbar på att göra detta samarbete än bättre ser jag helst en övergripande myndighet inom området En myndighet kommer också att på ett bättre sätt kunna dra fördelar inom ett trafikslag för att utnyttja det också inom övriga trafikslag. Övriga organisatoriska förslag som presenterats tror jag inte på. Visst skulle ett utbyggt regeringskansli kunna hantera samordningsfrågorna och allt det andra. En tydlighet går dock förlorad och jag tror det blir för långt mellan de olika trafikverken till regeringskansliets funktions. Likaså när det gäller förslaget om ett planeringsverk. För mig låter det som en stor risk för utökad byråkrati och administration. Jag ser också en risk för teoretiska bedömningar långt från verkligheten, En parlamentarisk utredning då? Nej, tack tror jag inte alls på. Hur har de tänkt att den ska arbeta, kunskapen inom området, långsiktighet?

Utifrån de fakta och den information som jag hittills har så lutar mitt förslag på ett superinfrastrukturverk. Inget av de andra förslagen tycker jag är attraktiva på något sätt. Blir det inte ett superinfrastrukturverk kan vi lika gärna ha kvar de separata myndigheter som vi redan har idag men att de får utökat ansvar angående samarbete mellan trafikslagen,, avvägningar mellan önskemål, förbättrade uppföljningsfunktion mm.