Den senaste tiden har diskussionen kring chefslöner och bonusar duggat tätt. Senast ut den här veckan har diskussionerna gällt SEB och AMF, två bolag som nu backat (till vissa delar) angående utbetalningar av bonusar och kraftiga löneökningar.
För mig är det självklart att arbete alltid ska löna sig och att det inte är något fult att tjäna pengar. Lika självklart anser jag att utbildning också måste löna sig.
Jag har inget problem med att chefer och vd:ar har höga löner. Jag har heller inget problem med att det finns bonussystem (om det gäller just en bonus, inte något som ändå automatiskt utbetalas oavsett resultat). Speciellt det privata näringslivet måste själva få avgöra vad de vill betala sina chefer. Men för mig personligen anser jag att en hög lön ställer särskilda krav. En hög lön ges till någon som har stort ansvar och kan leda, driva och utveckla företaget. En person som gör smarta, kloka och väl genomtänkta val. Går företaget bra kanske en bonus också kan utbetalas. Men idag verkar det snarare som att bonus är något permanent. Bonus utfaller oavsett hur det går. Bonus trodde jag naivt var något som bara betalas ut om i förväg särskilt uppställda mål uppnåtts. Jag kan väl lugnt påstå att både SEB och AMF den senaste veckan gjort självmål. En smart, klok och genomtänkt chef hade redan före insett det ohållbara i löneökningar i dessa kristider där egna bolagets anställda och kunder drabbas av krisen. En smart och klok chef hade sett till att ett förslag om löneökning aldrig ens hade fått behandlats.
Jag tycker att det som nu kommit fram i debatten kringen bonusar och höga chefslöner talar för att det gått inflation i bonus-begreppet. Bonus verkar nu ha blivit liktydigt med vanlig lön. Eller hur ska vi egentligen tolka detta? Ett bonussystem som är utformat på rätt sätt och som bara utbetalas om alla mål klaras kan var bra och leda till utveckling. Men när bonusen blir en del av den fasta ersättning så är det verkligen något som är fel.
Det kan i sammanhanget vara lite intressant att jämföra det här med lönenivåer. Det klagas ganska ofta från allmänheten att politiker har alldeles för höga arvoden. I en del fall är det säkert så. Men samtidigt kan jag inte låta bli att ändå reflektera över att vår statsminister har en klart lägre lön än vad vd:n för systembolaget har.
Fast jämför man med idrottsvärlden är det bara växelpengar vi pratar om. Här handlar det om många (ibland hundratals) miljoner för att spela fotboll, ishockey eller annat för ett år. Snacka om rena fantasier. Jag hör sällan någon diskutera detta i någon högre grad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar