Besök på arbetsförmedlingen i Järfälla

I fredags var jag och Eva Hellroth (politisk sekreterare i Järfälla) och besökte arbetsförmedlingen i Järfälla. Syftet med besöket var dels att få mer information om arbetsförmedlingens arbete, dels diskutera hur de ser på sin situation och hur/om den har ändrats med anledning av krisen. Helt enkelt känna pulsen på arbetsförmedlingen och lyssna in deras erfarenheter och synpunkter.

Besöket var mycket uppskattat från båda sidor och vi hade ett långt och bra samtal. Vi fick möjlighet att diskutera med flera personer som arbetar med olika delar av arbetsförmedlingens funktioner. Väldigt intressant att få höra om hur de nu börjar komma igång med coachingarbetet på allvar. De var också tydliga med att det gäller att inte tappa fokus på huvuduppdraget nu under dessa varsel och kristider – nämligen att arbeta för att de som står längst ifrån arbetsmarknaden. Det finns risk för att fokus bara blir på dem som är varslade. Även om det är oerhört hårt för en som blivit varslad, så finns det ändå större förutsättningar för en varslad person att få ett nytt arbete jämfört med någon som stått utanför arbetsmarknaden under lång tid.

Under besöket diskuterade vi också unga arbetslösa och deras situation samt fick med oss en hel del bra synpunkter att jobba vidare med likaså när det gäller arbetsförmedlingens arbete med de som varit sjukskrivna under en längre tid men som nu ska tillbaka till arbetslivet.

Sammanfattningsvis var detta ett mycket bra besök och trots dessa kristider fick jag en känsla av att man var väldigt stolt med sitt arbete på arbetsförmedlingen och att deras uppdrag var just att förmedla arbete.

Nya transportpolitiska mål

Regeringen har tagit fram förslag till nya transportpolitiska mål som överlämnades till riksdagen tidigare i mars. Mål för transportpolitiken har funnit länge och de har reviderats flera gånger genom åren. Nu finns ett övergripande mål och sex delmål. Målen syftar till att utrycka den politiska inriktningen och prioriteringarna inom transportområdet. De tidigare målen har många gånger kritiserats för att de är svårtydliga vilket inte gör dem lätta att använda.

Nu föreslår regeringen att det övergripande målet behålls medan de sex tidigare delmålen ersätts med ett funktionsmål och ett hänsynsmål. Ett stort plus för att man nu också lyfter in folkhälsoaspekten i målstrukturen samt talar om trafiksäkerhet på ett transportslagsövergripande sätt.

Jag tycker att det är bra att regeringen kommer med nytt förslag till mål och målstruktur. Det händer en hel del inom transportområdet och många beslut och förändringar har gjorts sedan alliansregeringen tillträdde 2006. Detta förslag är nu ytterligare ett steg i detta arbeta. Jag anser att detta är ett mycket viktigt steg då vi måste se till att ha mål och en målstruktur som faktiskt går att arbeta efter och följa upp. Att ha mål bara för att ha mål är ju inget självändamål. SIKA (Statens institut för kommunikationsanalys) har utrett den tidigare målstrukturen och målen. Jag tycker att det förslag som SIKA lade fram för regeringen inte i mina ögon direkt var någon förenkling eller förbättring. En och annan bra sak fanns förstås. I propositionen finns SIKA:s förslag, remissinstansernas synpunkter och regeringens förslag och bedömning. Här hittar ni detta. Här finns underlag från SIKA (mål) coh Vägverket (trafiksäkerhet).

Den 1 april är sista dag för oppositionen att lämna in eventuella motioner med anledning av propositionen. Jag ser med spänning fram emot vad S, V och Mp kommer att säga. Jag hoppas verkligen att de inte kommer att vara emot förslaget bara för ”att var emot”. Visst vore det bra om vi kunde enas om detta. Dock kan jag tänka mig att Mp kan komma ha en del svårigheter. Vi i alliansen är tydliga med att det finns inget intresse i sig att minska transporterna, utan det är utsläppen vi vill komma åt. Jag håller med om detta. Men jag vill ändå poängtera att onödiga transporter är väl bra om vi kan ta bort (om det nu finns några sådana).

Fast om jag gör en reflektion angående den pågående finanskrisen och lågkonjunkturen så måste Mp vara nöjda idag. Transporterna minskar, vilket bl.a. märks i trafiksäkerhetsstatistiken, men är tyvärr ett resultat av lågkonjunkturen. Så frågan är om Mp egentligen vill att vi kommer ut ur krisen – nu minskar transporterna, tillväxten, utvecklingen mm – helt i linje med deras uttalade miljöstrategi, eller??

I slutet på april och början i maj kommer trafikutskottet att behandla propositionen. Jag kommer då att återkomma med detaljer kring det nya förslaget. Beslut tar vi i mitten av maj. Jag ser verkligen fram emot utskottets behandling av ärendet och jag kommer också att debattera den nya målstrukturen på några externa arrangemang. Jag gillar att arbeta med mål och visioner.

Släcka eller inte släcka?

Ikväll kl 20.30 är det Earth hour och då uppmanas vi att släcka alla våra lampor under en timme. Är det här bra eller dåligt? Det finns delade meningar om detta. Jag tycker att det finns två sidor av detta. Visst är det bra att människor uppmärksammas på klimatutmaningen och vikten av att bli energisnålare. Då kan ett sådan här jippo vara viktigt just för att skapa uppmärksamhet kring en viktigt fråga. Men samtidigt kan man fråga sig om det också skulle kunna få motsatt effekt. Folk släcker under en timme och tycker att då har de varit väldigt miljösmarta och sedan kör man på som vanligt. Det är ju bara att titta runt i sitt eget grannskap när det börjar mörkna ute. Det är många som har väldigt mycket belysning på.

Jag tycker att vi alla måste fundera på vår energiförbrukning och mest hela tiden försöker göra så gott man kan. Jag tycker att det är bättre att göra lite hela tiden än att släcka helt en timme och sedan inte göra något resten av året. Så jag är väl både för och emot det här jippot. Jag är ganska ”snål” när det gäller belysning och har varit så i flera år. Sedan jag och min familj verkligen började fundera på hur mycket belysning som vi hade tänt och om det faktiskt är nödvändigt har jag märkt att elförbrukningen har gått ned. Varför lysa upp rum som ingen är i? Mysighetsfaktorn säger en del då, eller det ska se fint utifrån också? Jag menar inte attt man ska leva i totalt mörker, men kanske fundera lite vem lampan är tänd för. Det kanske inte är nödvändigt att det är fullt ljus i alla rum.

Visst är det så att om väldigt många jorden runt släcker sin belysning under en timme kommer det att ge effekt på minskad elförbrukning. Men tänk om vi kunde få alla att tänka på detta mer än en timme om året. Då tror jag att vi kunde få ännu större effekt som också blir mer hållbar på sikt. Jag tycker också att ”hetsen” mot kommuner eller andra som väljer att inte delta i Earth hour känns olustig. Var och en arbetar på olika sätt. Att bara vara populistisk kommer inte att hjälpa miljön i långa loppet. Kanske finns det möjlighet att skapa något mer än Earth hour? Kanske att ge en utmaning att folk ska minska sin belysning varje dag? Eller en Earth hour varje vecka? Då kommer vi att börja få verklig effekt.

Läs mer: WWF, SvD, SvD, SvD, DN, m.fl.

Fritt fram på spåren

Nu avregleras persontrafiken på järnvägen och SJ:s monopol bryts enligt regeringens proposition idag. Detta är ett förslag som jag applåderar. Vi måste sätta resenären i fokus och ju fler som finns på marknaden desto större konkurrens och större möjligheter för lägre priser, bättre tillgänglighet OCH tåg som kommer i tid. Banverket kommer nu också att se över dagens statiska banavgifter och istället ta fram ett mer differentierat och mer marknadsanpassat system. Det vill säga ta fram ett system som är baserat på hur attraktiv tågläget är. Idag kostar det lika mycket att köra på spåren oavsett plats eller tidpunkt.

SJ:s presschef är positiv, men det är inte SJ:s styrelseordförande Ulf Adelsohn. Jag ger dock inte mycket för herr Adelsohns kritik. För det första har han helt missat poängen när han säger att staten ska ansvara för tågtrafiken. Jag anser att staten har ett ansvar att det finns spår, byggs spår och drift och underhåll av spåren. Men staten ska inte ägna sig åt att köra tåg, lika lite som staten ska ha flygbolag eller äga bilföretag. För det andra agerar Ulf enbart utifrån SJ:s position. Vem vill bli av med sitt monopol? Det är ju bekvämt och skönt att kunna luta sig mot sitt monopol. Spelar ingen roll vad som görs, det finns ju ingen annan aktör som hotar. Jag tycker att det är dags att Ulf Adelsohn vaknar upp i verkligheten, vilken är allt annat än ljus när det gäller tågtrafiken i Sverige. Förseningar är mer regel än undantag, bristande information mm. Jag vet att allt inte går att skylla på SJ, men de har en hel del att arbeta med. Lite konkurrens tror jag bara är bra för SJ. Ulf Adelsohn väljer att se hinder, jag däremot ser möjligheter som kommer att ge bättre villkor för oss resenärer i form av större utbud med större variation av priser, avgångar, service och bekvämlighet.

En och annan kanske drar paralleller till den avreglering som gjordes av järnvägstrafiken i England för några år sedan. Den avregleringen blev inte helt bra och har nu ändrats till vissa delar. Problemen med den engelska avregleringen var dock sådana som inte finns med i den nu föreslagna svenska avregleringen. Problemet i England var att man också avreglerade själva spåren, alltså inte bara trafiken. Det fanns också stora eftersatta underhåll av järnvägsnätet som kommupp idagen.

Här finns mer info: Regeringen, DN, SvD, AB,

Leva som man lär

Leva som man lär verkar var svårt för många Socialdemokrater. Nu är det Wanja Lundby-Wedins tur. Hon har i många år kritiserat bonusar och höga löner, men nu visar det sig att hon själv varit delaktig i detta arbete. För några veckor sedan var det Jan Emanuel Johansson som var på rubrikerna. Då för att ha bjudit ut lägenheter och hus till andrahandsuthyrning med chockhöga avgifter. Jag hörde en kommentar på radion om att svaret på detta var att han var tvungen att tänka på att maximera sitt företags vinster. Sedan har vi Laila Freivalds och hennes agerande när hennes hyresrätt skulle omvandlas till bostadsrätt. Hon var starkt kritiskt till ombildning från hyresrätter till bostadsrätter, men när det gällde hennes egen lägenhet var det ok att köpa loss. Göran Persson kritiserade skatteavdrag för städhjälp, men var själv en av dem som först utnyttjade möjligheten, Socialdemokrater är pigga på att sätta regler och skriva oss medborgare på näsan vad och hur vi ska göra saker. Men sedan gör de själva tvärtom vid sidan av. Känns många gånger väldigt beräknande. Jag undrar hur många som är Socialdemokrater just bara för att få komma in i maktens korridorer. Jag undrar detta därför att det är så många i (S) som gör en sak som politiker och annan sak som privatperson. Detta om något är väl ett kvitto på att (S) politik inte har någon verklighetsanknytning när de själva inte klarar av att leva efter sina egna regler och värderingar.

Tulpaner och centrumutveckling i Vallentuna

Gårdagens måndag tillbringade jag till viss del i min grannkommun Vallentuna tillsammans med några av mina riksdagskollegor och Vallentunas kommunalråd Örjan Lid. Först besökte vi Jens Rydell och den tulpanodling och blomsterverksamhet som han driver i ett familjeföretag som startade redan i början på 1900-talet. Det var intressant att få höra om verksamheten och hur den utvecklats genom åren. Tulpaner står i centrum av verksamheten med både egen odling lokalt och import. Tulpanerna och övriga blommor levereras till hela Mälardalsområdet. Miljö- och klimatfrgårona arbetas det intesivt med och vi fick se den nya bergvärmeanläggningen som man nu investerat i.

Vallentuna har under många år arbetat med utveckling av sin kommun och har ett fortsatt tempo i befolkningsutveckling. Nu arbetas intensivt med planer på ett nytt centrum med uppfrächade lokaler, nya bostäder och en mer trevlig stadskärna med torget i centrum. De centrala delarna av Vallentuna delas av järnvägen och det finns behov av att bättre knyta samman de olika delarna.

Oppositionens energipolitik - långt ifrån långsiktig eller klargörande

På DN debatt skriver idag oppositionen om hur de tänker sig energipolitiken framöver från deras synvinkel. Lite intressant läsning, men det de skriver att de är överens om stämmer inte riktigt med verkligheten - eller? Mona och röd-gröna gänget har allt sedan Alliansen presenterat sin överrenskommelse om energipolitiken och kärnkraften gjort flera uttalande om att kärnkraften ska avvecklas och elöverskott ska Sverige inte heller ha. Så hemst det skulle vara om vi fick el över så att vi kunde exportera till dem som inte har så bra el. Fast nu skriver de lite tvärtom om både vad gäller kärnkrfaten och elöverskottet. (S) och de andra har väl upptäckt att deras utspel inte gick hem. Så vad gäller kärnkraften, så gäller nu tydligen att den ska "fasas ut först när den kan ersättas med el från förnybara källor". Kärnkraftens vara eller icke vara ska också prövas varje mandatperiod. Där rök all långsiktighet. Jaha, med de röd-gröna kommer vi vara tillbaka på ruta ett - inga besked, ingen långsiktighet och absolut inget verklighetsbaserat.

Just det här med elöverskott tycker jag är lite intressant. Jag lyssnade på den moderate eu-parlamentarikern Gunnar Hökmark i fredags när han gästade Täbymoderaternas årsmöte. Han tog då upp elöverskottet och menade att ett elöverskott skulle kunna likställas med att t.ex Ericsson producerar för många mobiltelefoner som de exporterar, eller att Volvo exportera bilar (fast det känns som ett litet konstigt exempel nu). Jag uppfattade det som att Gunnar menade att elöverskottet skulle kunna ses som vilken produkt som helst. Det finns väl ingen som skulle säga till Ericsson att om de fick mobil-överskott så får de inte exportera dem. Jag tycker att Gunnar har en poäng i detta. Om vi i Sverige kan producera el som är betydligt mer miljövänlig än en del andra länders el, så vore det väl vara väldigt bra om vi kunde sälja vårt elöverskott vidare. Men det är klart, ser man inte klimatutmaningen som en global fråga, så förstår man inte heller poängen med att exportera bra el.

Effektiviserad planeringsprocess

Tidigare i veckan skrev jag om att jag skulle på en debatt om planeringsprocessen och finansiering av infrastruktur. Debatten arrangerades av Sveriges Väg och Vattenbyggares Riksförbund (SVR) och Stockholms Byggnadsförening (info här). Det blev en mycket bra och intressant debattkväll där vi främst diskuterade hur vi ska kunna effektivisera planeringsprocessen för vägar och järnvägar och hur ska vi få ut mer av de pengar som nu satsas.

Stora (och ibland även små) infrastrukturprojekt tenderar att ta väldigt lång tid från beslut till genomförande och färdigt projekt. Det beror på en rad olika saker. En del handlar om överklagandeprocessen. Många anser att det är alldeles för generöst vad gäller rätten till överklagande. Dessutom är handläggningstiderna långa hos länsstyrelser, myndigheter, domstolar m.fl.. Sedan har vi det här med tillåtlighetsprövning och miljöprövning. Många gånger blir det dubbelprövning eller i värsta fall ett moment 22 där en prövning inte kan genomföras utan att en annan prövning först är genomförd. Men den är prövningen är i sin tur beroende av att den prövning som väntar måste bli klar. Snurrigt? Något, kan man lugnt säga. Till detta ska läggas beslut om finansiering.

Går detta att lösa och i så fall hur? Det finns en bra enighet hos de flesta att planeringsprocesserna inte fungerar på ett bra sätt idag. Vilket leder till förseningar och fördyringar av projekt. Det finns fler vägar att gå och fler ansvariga som måste göra sitt. Dels handlar det om vad vi kan effektivisera inom befintlig lagstiftning, dels vilka lagändringar behövs. Här måste både anläggningsbranschen och vi politiker ta vårt ansvar. Vi måste jobba både på kort och lång sikt.

Olika frågeställningar måste belysas, t.ex.: hur kan vi effektivisera processerna så att ledtiderna inte blir så långa (idag är det normalt med minst 8-9 år), få bort dubbelprövningen, samordna planering av infrastruktur med övrig fysisk planering, alla inblandade aktörer måste öka sitt samarbete, den ekonomiska planeringen i förhållande till övrig planering. En annan viktigt sak som jag vill lyfta är resurserna på Vägverk, Banverk med flera att ta hand om de extra pengar som anslagits så att vi verkligen får ut det vi vill av satsningarna. Vi politiker har ju okcså ett asnvar vad gäller olika beslut vilket ibalnd kan ta flera decennier innan vi kommer till skott (jag tänker då på Förbifart Stockholm). Under debatten lyfte flera att handläggningstiderna måste kortas, t.ex. hos departement och miljödomstolar, många anser att antal experter och handläggare är för få.

Just det här med rätten att överklaga kan vara lite känsligt. Det är självklart att vi måste värna om det demokratiska inflytandet och den enskildas rättsäkerhet. Men vi måste fundera på om detta kan utformas på ett bättre sätt. Sedan tror jag vi måste blir mycket bättre på att förklara nyttan av de projekt som genomförs. T.ex. restiden kortas med xx minuter, miljönyttan är … ja ni förstår nog vad jag menar. Många gånger uppfattar jag att det klagas på att det blir en lokal försämring under byggtiden, men man glömmer bort att projektet är till för att göra det totalt bättre jämfört med hur det ser ut idag. Det är lätt att klaga på att något är dåligt och att ingen gör något, men sedan när något görs – ja då klagas det på det. Här har alla ett ansvar.

1987 fick vi en ny plan- och bygglag (PBL). Sedan början på 2000-talet har den utretts i flera utredningar. En del lagändringar har kommit på plats och regeringen har också aviserat att återkomma med en proposition med nya lagförslag under den här mandatperioden. Planeringsprocessen för vägar och järnvägar regleras i Väglagen (1971:948) och lagen om byggande av järnväg (1995:1649) och dessa lagar är i vissa delar anpassade till PBL och ny lagstiftning inom miljöområdet. Men det har i utredningarna om PBL inte lämnats några förslag om samordning mellan plan- och bygglagen och trafiklagarna. Alliansregeringen beslutade därför igår om att tillsätta en parlamentarisk kommitté kring effektivisering av planeringsprocessen. Utredningen kommer att pågå till sista augusti 2008 och mer info finns här.

Under tiden måste vi alltså arbeta för att effektivisera det som går inom befintlig lagstiftning – det är bara att sätta igång om ni inte redan gjort det.

Nationellt basutbud av flygplatser

Alliansregeringen har i veckan beslutat om vilka tio flygplatser som ska ingå i det nationella basutbudet. Syftet med det nationella basutbudet är att säkerställa ett effektivt och långsiktigt flygtransportsystem med tillgänglighet för hela vårt land. Beslutet har sin grund i den flygplatsutrednings om gjorts tidigare och följer det förslag som Alliansregeringen presenterade i infrastrukturpropositionen i höstas och som riksdagen också beslutat om i december 2008. Men i det beslutet ingick inte att fastställa vilka flygplatser som skulle utgöra det nationella basutbudet utan det skulle regeringen återkomma om.

De tio flygplatserna i det nationella bastutbudet blir:
Göteborg/Landvetter
Kiruna
Luleå
Malmö
Ronneby
Stockholm/Arlanda
Stockholm/Bromma
Umeå
Visby
Åre/Östersund

Jag tycker att det är viktigt att poängtera att flyget spelar en viktig roll för Sverige både idag och även i framtiden. Vi har en klimatutmaning att hantera, men vi måste också vara realistiska. Ska hela Sverige leva och fungera måste vi också ha inrikesflyg. Däremot måste vi var och en fundera på vårt eget resande och val av transportslag. Flygets fördel är att man kan transportera sig långa sträckor på kort tid. Men ska man inte resa så långt och tidsfaktorn inte är avgörande tycker jag att man ska fundera på andra alternativ.

Spaden i jorden

Idag sätts spaden i jorden för E18 Hjulsta-Kista och det är infrastrukturminister Åsa Torstensson som får ta första spadtaget. Detta vägbygge är ett viktigt infrastrukturprojekt i Stockholmsområdet och det finns också med i Alliansregeringens närtidssatsning för 2009-2010. Det känns alltid bra när man ser att det som beslutats faktiskt också kommer igång och genomförs. Så fungerade det inte alltid under den förra regeringen. Fast det kommer ta sådär 6 år innan allt är klart.

Debatter

Igår kväll avslutades programmet Rakt på med KG-Bergström med en debatt mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Efter att ha sett debatten är det helt klart två olika alternativ som väljarna nu ska ta ställning till i valet 2010. Ena alternativet står för en ansvarsfull politik som värnar om skattebetalarnas pengar, ger stöd i finanskrisen men ställer också krav, ser till välfärdens viktiga prioriteringar och tar ansvar för den klimatutmaning som nu är här. Detta alternativ stavas Alliansen. Det andra alternativet utgörs istället av en vänstersida som gnäller på regeringen, men egentligen inte har så mycket konkret att komma med själva. Ja, förutom att lova runt till allt och alla som skriker i dessa kristider. Sedelpressen går för fullt. Notan för Sverige och skattebetalarna kommer att bli enorm om denna politik får bli ledande. Vi lär få se fler debatter framöver. För varje debatt som kommer och går tycker jag att allt blir klarare och klarare.

Ikväll arrangeras en annan debatt av Sveriges Väg och Vattenbyggares Riksförbund (SVR) och Stockholms Byggnadsföreningen. Debattemat är infrastrukturinvesteringar och planeringsprocesser. Jag är inbjuden att delta i debatten för att berätta om och diskutera Alliansens satsningar inom infrastruktur samt hur vi ska lösa problemen med långa planeringsprocesser. Det här ska bli mycket intressant då det är en väldigt viktigt fråga.

Alliansen har gjort en rad satsningar på infrastrukturen, bl.a. en närtidssatsning på över 8 miljarder kr för 2009-2010. Det går alltid att diskutera nivån på denna satsning. En del vill att vi satsar mer. Men som jag ser det finns det, trots oändligt behov av infrastrukturåtgärder, en gräns för hur mycket som faktiskt hinner effektueras. Vi i alliansen satsar mer, men då vill vi också ha mer resultat tillbaka. Den närtidssatsning som nu görs täcker i princip alla de projekt som är möjliga att genomföra under 2009-2010 (eller åtminstone komma igång, alla blir väl inte klara så snabbt). Jag vet av egen erfarenhet att det finns risker med att ösa på allt för mycket pengar och att det inte alltid leder till de bästa resultaten. För det första måste det finnas projekt att finansieras, resurser som kan handlägga och administrera projekten, kunna få ett effektivt genomförande mm. Vid ”plötsliga” ökningar av anslag ser jag ofta tendenser att då drar man igång något stort projekt för det ser ju väldigt bra ut. Men det kanske är det motsatta som vore det bästa och det som ger mer nytta, nämligen att genomföra en rad olika mindre åtgärder istället. Men det är faktiskt lite jobbare att hantera flera mindre projekt än ett stort projekt. Eftersom i princip alla projekt kräver liknande hantering och beslut mm. Nåväl, det kommer att bli en mycket intressant debatt ikväll. Mer information om hur debatten gick kommer att läggas ut på bloggen senare i veckan.

Eget ansvar i trafiken?

Ibland blir man mörkrädd och iskall på en och samma gång. Igår var ett sådant tillfälle. Jag jobbade hemma på eftermiddagen och mitt emot vårt hus finns ett dagis. Jag blev helt chockad när jag såg en mamma sätta sig i bilen medan de två barnen sprang omkring utanför. Efter en liten stund hoppade barnen in i bilen och dörrarna hann knappt stängas innan de for iväg. Barnen var inte fastspända och det ena barnet satt i framsätet (barnen var väl omkring 3-5 år). Ursäkta mig, men hur kan man som förälder bara göra så. Spelar ingen roll om körsträckan är några hundra meter eller flera mil. Även i väldigt låga hastigheter kan det gå illa vid en olycka. Speciellt om barnen varken sitter i bilbarnstol eller är fastspända.

Jag jobbar med trafiksäkerhet politiskt både lokalt och nationellt. När det gäller lokalt så är just trafiksäkerheten en fråga som engagera många människor. Många synpunkter handlar då om trafiksituation vid och omkring skolor och dagis. Det finns de som kräver all sköns åtgärder och som också undrar om ”ska någon behöva dö innan kommunen gör något”. Det är självklart att kommunernas (väghållarna) ska ta sitt ansvar. Men vad som sällan kommer fram i debatten är det egna ansvaret. Många beter sig som rena idioter, ursäkta uttrycket, när de ska lämna och hämta sina barn. Jag kan bara se hur det ser ut vid min ena dotters skola. Inga åtgärder i världen skulle kunna lösa det att vissa föräldrar stressar med bilen, kör fort, inte respekterar övergångsställen eller parkeringsregler. En del parkerar till och med på trottoaren eller på ytor som ej är tillåtna för bilar där barnen tvingas kryssa mellan backande bilar. Jag vet att alla inte har möjlighet att gå med sina barn utan måste ha bilen. Men vi vuxna måste verkligen ta vårt ansvar och agera just vuxet i trafiken. Hur ska vi annars få våra barn att kunna bete sig i trafiken i framtiden?

I min hemkommun Täby jobbar vi aktivt med barns skolvägar genom ett sk skolvägsprojekt. Några skolor deltar varje år där barnen får lämna in synpunkter på var de upplever osäkerheter på sin skolväg. Dessa synpunkter bearbetas sedan och där så är möjligt genomförs mindre åtgärder direkt och större åtgärder utreds och finns med i kommande planering. Just barns skolvägar är det vi prioriterar främst när det fäller kommunens trafiksäkerhetsarbete. Men detta med det egna ansvaret måste vi nog arbeta än mer med. För det är först då vi alla tillsammans hjälps åt som vi verkligen kan se till att våra barn får säkrare skolvägar. Men då måste vi vuxna respektera gällande regler och faktiskt ta hänsyn till de oskyddade barnen som vistas i trafiken tillsammans med att kommunen genomför åtgärder. De åtgärder som genomförs måste också vara sådana som vi vet ger effekt. En del tror att det går att bygga bort alla osäkerheter. Tyvärr är det inte möjligt, även om det självklart finns en hel del att göra och som görs. En stor del handlar också om det egna ansvaret. Samma sak gäller i bostadsområden, speciellt med hastighetsbegränsning 30 km/h. Ibland kommer det in klagomål på att bilar kör för fort och man vill ha åtgärder. Men många gånger är det tyvärr så att det är de boende själva i området som är bovarna i dramat.

Måndagsbesök i Upplands-Väsby

Idag har jag tillsammans med några riksdagskollegor besökt Upplands-Väsby. Först besökte vi kommunens dagverksamhet som erbjuds personer med funktionsnedsättning. Vi var på Café Astrid som är en av fyra verksamheter. Caféet serverar både vanligt fika och lunch. Dessutom fick vi träffa personer som har sin daglig verksamhet inom den sk kommungruppen. Kommungruppen deltar i kommunen miljöarbete genom att hjälpa till med källsortering mm. Dessutom utför man uppdrag inom kontorsservice och konferensservice. Vi fick möjlighet till en ganska lång pratsstund med några av deltagarna och fick höra om deras erfarenheter.

Därefter besökte vi Airsafe Sweden AB, som är ett ledande företag inom konstruktion och tillverkning av fallskärmar och fallskärmssystem.

Orimligt

Den senaste tiden har diskussionen kring chefslöner och bonusar duggat tätt. Senast ut den här veckan har diskussionerna gällt SEB och AMF, två bolag som nu backat (till vissa delar) angående utbetalningar av bonusar och kraftiga löneökningar.

För mig är det självklart att arbete alltid ska löna sig och att det inte är något fult att tjäna pengar. Lika självklart anser jag att utbildning också måste löna sig.

Jag har inget problem med att chefer och vd:ar har höga löner. Jag har heller inget problem med att det finns bonussystem (om det gäller just en bonus, inte något som ändå automatiskt utbetalas oavsett resultat). Speciellt det privata näringslivet måste själva få avgöra vad de vill betala sina chefer. Men för mig personligen anser jag att en hög lön ställer särskilda krav. En hög lön ges till någon som har stort ansvar och kan leda, driva och utveckla företaget. En person som gör smarta, kloka och väl genomtänkta val. Går företaget bra kanske en bonus också kan utbetalas. Men idag verkar det snarare som att bonus är något permanent. Bonus utfaller oavsett hur det går. Bonus trodde jag naivt var något som bara betalas ut om i förväg särskilt uppställda mål uppnåtts. Jag kan väl lugnt påstå att både SEB och AMF den senaste veckan gjort självmål. En smart, klok och genomtänkt chef hade redan före insett det ohållbara i löneökningar i dessa kristider där egna bolagets anställda och kunder drabbas av krisen. En smart och klok chef hade sett till att ett förslag om löneökning aldrig ens hade fått behandlats.

Jag tycker att det som nu kommit fram i debatten kringen bonusar och höga chefslöner talar för att det gått inflation i bonus-begreppet. Bonus verkar nu ha blivit liktydigt med vanlig lön. Eller hur ska vi egentligen tolka detta? Ett bonussystem som är utformat på rätt sätt och som bara utbetalas om alla mål klaras kan var bra och leda till utveckling. Men när bonusen blir en del av den fasta ersättning så är det verkligen något som är fel.

Det kan i sammanhanget vara lite intressant att jämföra det här med lönenivåer. Det klagas ganska ofta från allmänheten att politiker har alldeles för höga arvoden. I en del fall är det säkert så. Men samtidigt kan jag inte låta bli att ändå reflektera över att vår statsminister har en klart lägre lön än vad vd:n för systembolaget har.

Fast jämför man med idrottsvärlden är det bara växelpengar vi pratar om. Här handlar det om många (ibland hundratals) miljoner för att spela fotboll, ishockey eller annat för ett år. Snacka om rena fantasier. Jag hör sällan någon diskutera detta i någon högre grad.

SJ hjärta SAS

I alla fall när det gäller ett samarbete kring resor med tåg och flyg och årskort enligt en artikel i DN idag. De två bolagens nya projekt ska sätta resenärens hela resa i fokus. Olika kombinationsmöjligheter ska finnas vid köp av årskort så att resan kan optimeras utifrån enskilda resenärers behov. SJ och SAS säger också att de kommer att garantera hela resan.

Jag tycker att det hela låter väldigt intressant. För mig är det viktigt att utgå ifrån ett resenärsperspektiv och att se till hela resan. Förutsättningarna för ökad servicenivå och större reseutbud ser jag som goda. Möjligheterna till att förbättra kollektivtrafikresandet till och från Arlanda borde också öka. Något som är väldigt viktigt med tanke på att hälften av flygplatsens utsläpp inte kommer från flygtrafiken utan från marktransporterna.

Idag är det vanligt på många håll i landet med samarbete mellan olika länstrafikhuvudmän så att det är möjligt att på ett smidigt sätt pendla mellan länen utan att behöva köpa flera olika månads/årskort. Bra att flyget också lyfts in i samarbete med andra trafikslag.

SJ har inte haft det helt lätt under senaste tiden med alla tågförseningar och alla turer kring det. Vi står förhoppningsvis inför en omdaning av persontrafiken på järnväg med en avreglerad marknad. SJ måste då börja arbeta mer serviceinriktat och med mer resenärsperspektiv – att ta resenärer för givet kommer inte att gälla i framtiden.

Satsningar på klimatomställning

Regeringen presenterar idag delar av den kommande klimatpropositionen på DN debatt. Ledorden är långsiktighet, trovärdiga åtgärder och internationellt perspektiv. Vi i Sverige tar vår andel av klimatansvaret genom konkreta och realistiska målsättningar där vi ser internationellt samarbete som ytterst viktigt om vi ska lyckas. Det spelar faktiskt ingen roll hur mycket vi gör i Sverige om vi inte kan få andra länder att följa efter. Sverige ligger i täten i Europa med vårt mål om 40 % minskning av utsläppen i förhållande till 1990-års nivå och att inga nettoutsläpp ska ske av växthusgaser i atmosfären till år 2050.

För att nå klimatmålen måste vi jobba effektivt, smart och med åtgärder som faktiskt ger väntade effekter. Alliansregeringen lyfter här fram ekonomiska styrmedel som koldioxidskatt och handel med utsläppsrätter. Åtgärder som nu presenteras är bl.a. höjd koldioxidskatt, ändrad fordonsskatt, slopa den ineffektiva skatten på förbränning av hushållssopor och översyn av drivmedelsförmånen

En stor ”bov” i dramat är transportsektorn som står för ca 30 % av koldioxidutsläppen. Nu presenterar regeringen en rad olika åtgärder för att minska dessa utsläpp. Det handlar om bl.a. om höjd dieselskatt, ökad koldioxidrelatering i fordonskatten och att miljöbilar blir befriade från fordonsskatt i fem år.

När det gäller just miljöbilar har jag en del funderingar och synpunkter. Jag tycker att det är bättre att man har rabatt på fordonsskatten istället för den tidigare miljöbilspremien. Jag tycker också att det är bra även tjänstebilar omfattas av förslaget. Det som jag är kritiskt till allmänt i debatten är att när det gäller miljöbilar så kan ju flertalet också köras på bensin. Det går ju faktiskt inte att kontrollera om bilarna körs på etanol eller bensin. Min fråga är då hur vi ska hantera miljöbilar om de bara körs på bensin? Jämför gärna med en dieselbil med partikelfilter. Jag är inte helt insatt i skillnaderna i koldioxidutsläpp. Men vad är egentligen miljövänligast – en miljöbil som går på bensin eller en dieselbil med partikelfilter? Jag måste verkligen kolla upp detta närmare. Jag förstår att det här inte är en helt lätt fråga och jag ska villigt erkänna att jag inte har någon lösning på frågan. Men jag tycker att det är viktigt att detta finns med i diskussionen. En fordonsskatt baserad på koldioxidutsläpp tycker jag är bra. Jag är för system där man betalar för vad man faktiskt använder och där incitament ges till dem som väljer bättre alternativ.

Men är det så smart med skattehöjningar i dessa kristider? Visst måste den rådande konjunkturen beaktas. Jag tror dock att det kommer alltid att ”finnas” ursäkter för att slippa ifrån miljöansvaret, är det inte finanskris så är det något annat. Därför är det viktigt att regeringen inte tappar tempo eller inte vågar genomföra åtgärder. Jag tycker snarare att vi ska utnyttja lågkonjunkturen för att verkligen se till att få en nystart och snabbare utveckling inom t.ex. fordonsindustrin. Vill man hitta något positivt med dagens globala kris är väl att världen har fått upp ögonen för bl.a. klimatpåverkan inte minst när det gäller våra fordon.

Läs mer här: Regeringen, DN, SvD

Potential för fler miljöpriser?

För en kort tid sedan utsågs Stockholms stad till Europas miljöhuvudstad 2010. En bidragande orsak till utnämningen är Hammarby sjöstad som byggts med miljöprofil. Nu går Stockholm vidare och arbetar nu med två nya miljöstadsdelar, Norra Djurgårdsstaden och Västra Liljeholmen. Väldigt spännande projekt som jag hoppas kan bli verklighet inom en snar framtid. Vår huvudstad har på allvar vässat sig miljömässigt - kanske finns potential för fler miljöpriser?

Läs mer här: DN, Sthlm stad

Mer järnväg för pengarna

Vi vet att vi idag har ett läge där vi har både eftersatt drift- och underhåll och eftersatta investeringar inom bl.a. järnvägssektorn. Brister som vi tyvärr alltför ofta drabbas av. Det är lätt att alltid skrika efter mer pengar. Men är det alltid lösningen? Ökade anslag är givetvis en förutsättning för att kunna utföra mer drift- och underhåll och fler investeringar. Men är det allt? Jag tycker att en viktig sak är också att verkligen fundera på hur pengarna används? Är arbetsmetoderna de bästa möjligaste? Materialval? Systemval? Kvalitet eller kvantitet? Organisering av verksamheten? Jag tror att det finns mer att göra och att vi kan bli betydligt effektivare än vad vi är idag. Något som jag efterlyser inom många verksamheter är uppföljning. Utan uppföljning kan vi aldrig få reda på om effekten faktiskt blev som vi trodde. Kanske kastar vi pengarna i sjön?

Alliansregeringen inser vikten av en väl fungerande infrastruktur och har därför satt igång en rad olika utredningar inom området. En av dessa utredningar, Utredningen om marknaden för drift, underhåll och investeringar på järnväg, lämnade idag över sitt betänkande ”Mer järnväg för pengarna” till Näringsdepartementet. Utredare har varit Jan Sundling.

Jag tycker att det ska bli intressant att läsa utredningen och se vad de föreslår för olika åtgärder. Förhoppningsvis föreslås en rad kloka åtgärder. Men det kan jag inte uttala mig om innan jag läst och gått igenom förslagen.

Länk till utredningen och betänkandet finns här.