Säkrare förare på mopeder, snöskotrar och terränghjulingar

Igår debatterade trafikutskottet betänkandet "Säkrare förare på mopeder, snöskotrar och terrränghjulingar" efter en proposition från regeringen. Beslut kommer att tas i eftermiddag av riksdagen.

Beslutet innebär nya regler för att få köra ovanstående nämnda fordon. Syftet är givetvis att öka trafiksäkerheten och minska antalet dödade och skadade. Följande nya regler kommer att gälla från 1 oktober 2009:

Moped klass I, dvs EU-moped: här kommer det krävas ett körkort med behörighet AM och att man fyllt 15 år.

Mopedklass II, dvs en "vanlig" moped,: åldersgräns 15 år och krav på förarbevis för moped klass II, eller att du har körkort AM eller traktorkörkort.

Snöskoter och terränghjuling: fyllt 16 år samt ha ett förarbevis för snöskoter respektive terränghjuling.

Sköter man sig inte så kan både dem som har AM körkort eller förarbevis få en varning eller få körkortet respektive förarbeviset återkallat.

Jag tycker att det här är ett mycket bra förslag som skärper kraven på dem som vill köra moped, snöskoter eller terränghjuling. Speciellt bra tycker jag att det är att körkortet/förarbeviset kan återkallas. Det här borde rimligtvis sätta en press på att hålla sig till gällande regler och kanske framför allt få bort all bonuskörning.

Det var en bra debatt i kammaren igår. Oppositionen, utom då Vänsterpartiet till vissa delar, är missnöjda med förslaget. De anser att åldern för att få köra moped ska höjas till 16 år. I oppositionens inlägg och då framförallt från socialdemokraternas sida så kan man tro att vi tidigare inte haft någon åldersgräns alls samt att det inte införs skärpta krav och att körkort/rörabevis kan återkallas. Det var mycket prat om mognad vid 15 respektive 16 års ålder från (S) sida. Men när både vi och Vänsterpartiet tog upp det egna ansvaret och kanske framför allt föräldraansvaret slog Socialdemokraterna dövörat till. Jag förstår inte varför (S) har så svårt för det här med att ta ansvar och att föräldrarna har ett ansvar att kontrollera vad sina barn gör. Jag tycker att det är en självklarthet att föräldrarna ska kolla att barnen t.ex. inte trimmar sin moped. Fast det här är inte den enda fråga där (S) har svårt för det här med ansvar. I propositionen har regeringen inte uteslutit att det i en framtid kan bli än hårdare regler om inte nu föreslagna åtgärder får önskad effekt på trafiksäkerheten.

Länk till betänkande, debatt mm för ärendet finns här.

Ylva är emot öka tillgänglighet?

Jag måste bara göra en kort kommentar om avregleringen av apoteksmarknaden. Avregleringen kommer att leda till ökad tillgänglighet genom att det ger förutsättningar till att starta fler apotek. Men Socialdemokraternas Ylva Johansson hotar i media med skrämselpropaganda om att (S) ska riva upp beslutet vid en eventuell valvinst 2010. Lycka till Ylva säger jag. Då får Ylva i så fall förklara för svenska folket vad som gör att staten måste ha monopol på apotek och varför hon och socialdemokraterna vill minska tillgängligheten till apotek istället för att öka tillgängligheten. Intressant att är att det är typ Sverige, Kuba och något/några länder till som har apoteksmonopol.

SvD

Södertälje hamn

Idag har jag besökt Södertälje hamn tillsammans med mina riksdagskollegor Marietta de Pourbaix-Lundin, Anti Avsan och Nils-Oskar Nilsson. Moderaternas kommunalråd i Södertälje, Marita Lärnestad, var också med likaså de politiska sekreterarna Jeppe Samuelsson och Daniel Wedin.

Erik Froste, vd för hamnen, berättade om verksamheten och vad de ser för möjligheter och hinder för framtiden. Förutom att "bara" vara hamn fungerar Södertälje hamn också som en kombiterminal. Hamnen tar emot nästan alla sorters gods och mycket av det som kommer till Södertälje ska sedan vidare ut i landet, inte minst till Mellansverige. Här kan vi verkligen prata om transportslagsövergripande då det kombineras sjöfart, järnväg och väg.

Vi avslutade med ett besök vid Södertälje sluss.

Stockholm miljöhuvudstad

I hård konkurrens har Stockholm utsetts till Europas miljöhuvudstad 2010. Heja Stockholm!

Stockholm har under lång tid arbetat med en rad olika miljöfrågor. Nuförtiden är miljöarbetet en mer och mer integrerad del av all verksamhet. Ett lyckat grepp tycker jag var när man förra året gjorde om borgarråds-rollerna och deras ansvarsområden. Då slogs trafik och miljö ihop och Ulla Hamilton blev nytt miljö- och trafikborgarråd. Väldigt bra tycker jag, då just trafiken är en viktigt faktor när det gäller att komma åt miljöproblematiken , då inte minst koldioxidutsläppen. en intressant sak som Stockhom nu arbetar med är att få till tank-ställen även för elbilar. Ulla Hamilton gör ett mycket bra jobb, men hon påpekar att priset inte bara är Alliansens förtjänst , utan även oppositionen har del i priset eftersom miljöarbetet har pågått i många år. Men oppositionen kan inte riktigt glädjas åt detta pris ändå - de menar att det var fel person som fick ta emot priset. Men snälla nån, nu får de väl ändå ta och sansa sig. Snacka om barnsliga ungar på sandlåde-nivå. Fast det är klart, opppositionen och kanske framförallt Miljöpartiet har väl insett att de nu får det extra svårt att utmåla alliansens företrädare för miljöbovar. Jag tycker Miljöpartiet ska fundera lite mer på sin egen miljöpolitik. Den är kanske inte på tipp-topp direkt. Ibland undrar jag om de lever i samma verklighet som vi andra.

Nåväl, ett stort grattis till Stockholm. Fortsätt i samma anda framöver och se till att fler kommuner i Sverige tar efter.

Här finns mer info: SvD, DN, Sthlm stad

Färre klistermärken

Regeringen beslutade idag att yrkestrafikmärket skal slopas. All yrkestrafik ska idag ha ett yrkestrafikmärke, en litet klistermärke, som ska vara fastsatt i nedre vänstra hörnet av fordonets vindruta. Från den 1 januari 2010 kommer detta lilla klistermärke att försvinna. Jag tycker det känns rätt förlegat att enda sättet att visa att man har yrkestrafiktillstånd är ett litet klistermärke. Äntligen gör dagens teknik det möjligt att på enklare och bättre sätt kontrollera att fordonen har rätt tillstånd. Vi har ju faktiskt registreringsskyltar som identifierar fordonen. En sökning på registreringsskylten tycker ialla fall jag borde vara enklast sättet att kontrollera att alla tillstånd och annat är ok med fordonet. Nu blir det enklare för alla företagare och Transportstyrelsen slipper lägga kostnader på admininstration av ett klistermärke.

Nu hoppas jag att regeringen jobbar för att även låta dagens teknik hantera också privatfordon så kanske vi slipper också ett annat klistermärke, nämligen kontrollmärket.

Man kan undra om man idag skulle inrätta ett system med klistermärken för att hålla reda på om fordon är besiktigade, har betalat skatt eller andra tillstånd? Jag skulle i alla fall inte föreslå ett sådant system.

Mer info här.

Hur mycket pengar har (S)?

Ja, den frågan tycker jag är berättigad att ställa bl.a. med anledning av (S)-kritik mot att regeringen inte går in och köper SAAB. Men hur tänker (S) egentligen? Ska en regeringen syssla med biltillverkning? Nej, absolut inte är min åsikt. Hur ska regeringen i så fall förhålla sig till alla andra företag, stora som små, på olika håll i vårt land som nu befinner sig i svåra situationer? Inte är lösningen att staten ska gå in som ägare i alla dessa bolag i alla fall. Då vore det inte en regeringen längre utan en riskkapitalist på osäker mark. Snacka om att riskera skattebetalarnas pengar.

Men alla som nu riskerar att förlora jobbet i Trollhättan om SAAB försvinner? Har inte regeringen ett ansvar gentemot dem? Jovisst har regeringen det, men jag anser att regeringen har ett ansvar gentemot alla medborgare oavsett om de har ett jobb eller inte, eller om de bor i Trollhättan eller någon annanstans. Så som Socialdemokraterna nu går på i varenda fråga, inte minst om SAAB, kan jag undra hur de har det med matematiken och om de kan räkna ordentligt. Eller så har de kanske en hemlig sedelpress någonstans. Jag anser det vara helt huvudlöst att staten ska gå in och ta över SAAB. De skattepengarna kan avändas på betydligt bättre sätt och mer effektivt. Att gå in nu är att tillfälligt lösa krisen, men vad gör vi vid nästa kris om ett halvår, ett år ... eller när andra bolag kommer och knackar på dörren.

Jag anser att regeringen gör helt rätt när det gäller SAAB. Nu gäller det att se till att marknaden börjar att fungera normalt för alla företag. Sedan kommer en del att slås ut, medan nya kommer att skapas och andra redan existerande kommer att gå bättre än tidigare.

Usch, jag blir alldeles mörkrädd när jag hör det ena utspelet efter det andra från (S). För det första är deras "ordinarie" budget för 2009 i runda slängar en 70 mdkr högre än regeringens. Lägger vi sedan till alla utspel från i höstas fram till nu är det en väldigt massa miljarder i rullning. Pengarna ska ju också komma någonstans ifrån, dvs det är vi skattebetalare som står för notan. Fick (S) bestämma skulle det alltså innebära flera tusen kronor mer i skatt för alla per månad. Kanske något att tänka på för dem som stämmer in i krav-kören. Annars kanske LO själva kan ta över SAAB, de har väl en del pengar på fickan, om de nu är så intresserade??

Läs gärna: DN

Fler el- och laddhybridbilar

Att elbilar och laddhybrider kommer vara en viktig del i att ställa om transportsystemet till mer miljövänligt än idag har jag skrivit om tidigare på bloggen. Nu börjar det röra på sig på allvar och det känns som att en ”riktiga” elbilar i större produktion kommer allt närmare, även om det finns en hel del kvar att göra.

En viktig sak nu är att verkligen gasa på när det gäller utveckling av mer miljövänliga fordon. Jag tycker därför att det är bra att regeringen har gett ett uppdrag åt Energimyndigheten att tillsammans några andra myndigheter och andra aktörer inom transportbranschen ta fram ett samlat kunskapsunderlag om marknaden för elbilar och laddhybrider. Det är viktigt att regeringen tar sitt ansvar och gör olika insatser för att påskynda arbetet. Men marknaden själv måste också ta sitt ansvar och ställa om fordonstillverkningen till miljövänligare fordon.

Mer info finns här.

Besök i Helsingfors

Igår var jag på besök i Helsingfors tillsammans med några styrelsekollegor i interimstyrelsen för den nystartade svensk-finska föreningen i riksdagen. Vi har många parlamentariska föreningar i riksdagen för utbyte med parlamentariker i andra länder. Men en vänföreningen med våra finländska kollegor har inte funnits tidigare.

I Helsingfors besökte vi Eduskunta (finlands riksdag) för möte med både personal från deras riksdagsförvaltning och riksdagsledamöter. Vi ville ”promota” vår nystartade vänförening och få finländarna att starta en liknade förening i Eduskunta. En unik sak med vår svenska förening är att den är öppen både för ledamöter och anställda vid riksdagsförvaltningen, så gäller inte för andra parlamenteriska vänföreningar i Sveriges riksdag. Vi känner dock att det finns stort intresse för en ”finskföreningen” även bland många tjänstemän då de som vi antingen är födda i Finland, har finska föräldrar, ingifta i finsk familj eller bara har ett stort intresse av Finland.

Syftet med svensk-finska föreningen i riksdagen är att öka utbytet mellan länderna, lära av varanda, utbyta kultur mm. Ett ämne som vi tycker är extra intressant än språk – hur är det egentligen med finskans ställning i Sverige och svenskans ställning i Finland? Lite av ett motto är att vi ska ha roligt också. Därför var föreningens första riktiga aktivitet en danskväll där man kunde lära sig dansa tango.

Det finnas många likheter mellan våra länder, men också många olikheter. Ta bara det här med val till riksdagen. I Sverige har vi sk list-val (med litet personvalsinslag) medan i Finland är det personval fullt ut.

På eftermiddagen besökte vi den svenska ambassaden i Helsingfors som ligger vid salutorget i närheten av presidentpalatset. Efter en rundtur i residenset hade vi ett intressant och mycket givande möte med Anders Ljunggren, 2:e man vid ambassaden efter ambassadören. Han tyckte att det var bra att vår förening startat och var mer än gärna villig att hjälpa oss att planera nya aktiviteter och ny resa till Finland.

Lite extra roligt var det att jag hann med ett kort besök på trafikkontorets kansli i Eduskunta. Jag fick dock inte möjlighet att träffa någon ledamot från finska trafikutskottet men väl några tjänstemän.

Heldagen i Helsingfors var lyckad och vi planerar en ny resa senare under våren. Just år 2009 är speciellt med anledning av högtidighållande av märkesåret 1809 vilket gör att det kommer vara många aktiviteter både i Sverige och Finland under året.

Inlägget kommer att senare kompletteras med foton från besöket.

Konkurrens på spåren

I veckan har regering lämnat ett förslag om en avreglerad persontrafik på järnvägen till lagrådet. Äntligen säger jag. Detta är ett viktigt steg i arbetet mot en bättre och mer effektiv järnvägstrafik med fokus på användaren. Idag har vi en avreglerad järnvägstrafik när det gäller godstransporter. Nu föreslås alltså en avreglering även för persontransporterna. Jag är för en avreglerad persontrafik av flera olika orsaker. Vi resenärer kommer nu få möjlighet att välja tågoperatör och med det också kunna ställa högre krav. Säg den operatör som nu vågar låta sina tåg komma försent utan att göra åtgärder. Biljettpriserna kommer med största sannolikhet också att bli lägre. Förslaget innebär alltså att SJ:s ensamrätt till kommersiell persontrafik kommer att upphöra. Marknaden öppnas upp för både nationella och internationella operatörer. Det här är bra tycker jag. Vi ska se tågsystemet som ett större system, inte bara inom vårt land. Vi vill få fler att åka tåg. Men då måste trafiken fungera, tågen komma i tid, finnas bra avgångstider, konkurrenskraftiga priser jämfört med andra trafikslag mm.

Nu är det ”bara” ett lagrådsförslag så här långt. Det ska bli intressant att se vad lagrådet kommer tycka om förslaget. Jag hoppas sedan att näringsdepartementet hinner få klart en proposition senare under våren.

Läs mer: regeringen.

Lägre räntor

Efter riksbankens inte helt oväntade räntesäkning häromdagen (men att sänkningen skulle bli så stor trodde i alla fall inte jag) så följer nu bankerna efter. Jag vet att förhållandet mellan styrräntan och boräntorna inte är så enkel att det automatiskt blir samma sänkning av boräntan som för styrräntan. Men det är bra att bankerna nu meddelar att boräntorna är på väg ned. Speciellt med tanke på de resultatredovisningar som kommit från några av bankerna den senaste tiden. Visst har bankerna haft en jobbig tid bakom sig och även fortsatt framåt. Men de resultat som redovisats har varit långt ifrån så dåliga som i alla fall jag fått intryck av under hösten. Snarare har det väl varit ganska bra resultat. Speciellt med tanke på finanskrisen. Jag anser nu att det är viktigt att bankerna ser till att boräntorna har en rimlig koppling till styrräntan. När styrräntan sänks kraftigt ska vi också se en kraftig sänkning av boräntan. Förtroendet för bankerna är sedan tidigare inte helt i topp. Finns det nu någon bank som planerar att "sko sig" på krisen, blir den förtroendekrisen än värre.

Miljömäktigast

I dessa tider av energi- coh klimatöverenskommelse och andra viktiga miljöspörsmål har nu tidningen MiljöAktuellt listat Sveriges 49 miljömäktigaste personer. Allra miljömäktigast bedöms Christian Azar, professor i hållbara energi- och materialsystem på Chalmers Tekniska Högskola, vara följd av Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson. Mijlömäktigaste politiker är vår statsminister Fredrik Reindfelt som är nummer tre på listan

Alliansen håller sig väl framme med många namn på listan. Jag vill särskilt lyfta upp Sofia Arkelsten på plats 28. Sofia är moderaternas talesperson för miljöfrågorna i riksdagen. Hon gör ett mycket bra jobb och det är därför roligt att det arbetet uppmärksammas och att hon lyckats slå sig in på listan. Grattis Sofia!

Se hela listan här.

Norska besökare

Idag hade vi i riksdages trafikutskott ett lite annorlunda utskottsmöte. Vi har haft besök av norska motsvarigheten till vårt trafikutskott - Transport- og kommunikasjonskomiteen. Så istället för att som vanligt behandla en rad olika betänkanden hade vi iställt överläggningar med våra norska besökare.

Övergripande diskuterade vi infrastrukturens planering, förbindelser mellan våra två länder och trafiksäkerhetsfrågor. I Sverige beslutade vi under hösten om en ny infrastrukturplan och norska regeringen arbetar nu med en ny planering som ska beslutas under våren. Vi är alla överens om de behov inom infrastrukturområdet som finns inom våra länder, även om de behoven kan se lite olika ut. I Norge diskuteras också höghastighetsbanor. Man har låtit göra två utredningar varav en tysk utredning klargjorde att det är lönsamt med höghastighetsbana medan en norsk utredning kom till motsatta slutsatsen. Intressant måste jag säga. Detta visar på dels vikten av ingångs- och värderingsfaktorer, dels komplexiteten hos stora infrastrukturprojekt.

Det finns många förbindelsepunkter mellan våra två länder. Sedan är Norge också ganska beroende av Göteborgs hamn. Här finns potential för Norge att bygga ut sina egna hamnar. Jag uppfattade det dock på mötet som att det finns ett visst motstånd från byarna som ligger i fjodarna att det inte får vara för stora hamnar som stör (?!).

Trafiksäkerhetsmässigt har norrmännen inte lyckats lika bra som vi i Sverige. Detta trots att de har satsat hårt på hastighetsbegränsing/övervakning mm. De var väldigt intresserade av vårt arbete.

Överlag var det ett bra möte med intressanta diskussioner. Men det är ganska svårt att under en timmes möte komma fram till ngåra konkreta saker. Många vill också få möjlighet att få säga sin sak. Dock var vi överens om att vi borde träffas oftare och diskutera trafikfrågor för att på ett bättre sätt samordna infrastrukturåtgärder där så är möjligt. Samarbetet borde också inkludera Danmark då vi tre länder har många transportflödeskontakter.

Duell

I söndagens Agenda på SVT var det en "duell" mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin om kärnkraften. Den var intressant att se och lyssna på av flera skäl. Fredrik var lugn och trygg som vanligt och gav bra information om hur vi i Alliansen ser inte bara på kärnkraften utan hela klimathotet. Mona däremot är som vanligt sur och nedsättande i tonen. Fast med tanke på den situation som hon befinner sig i är det kanske inte så konstigt. Det Mona vill, håller inte ens alla socialdemokrater med om, och sedan ska hon också samas med Peter, Maria och Lars.

Jag blir lite mörkrädd när Mona som representant för socialdemokraterna inte ser längre än vår eget lands gränser. Den som tar miljöhotet på allvar inser att detta inte är en fråga som vi i Sverige löser på egen hand. Vi måste arbeta för att göra så mycket vi kan i Sverige, men sedan måste vi också se till att "hjälpa" övriga världen. Hur Mona Shalin kan tycka att det är fult att vi skapar en energibalans och på så sätt öppnar upp för att också kunna exportera el till andra länder förstår jag inte.

Jag ser fram emot hur oppositionen nu tänker göra när det gäller energi- och klimatfrågan. Alliansen har bjudit in till överläggningar om en blocköverskridande överenskommelse. Visst vore det bra om det gick att åstadkomma. Men mina förhoppningar är låga. Socialdemokraterna har en egen definition på överenskommelse - det är att de har en rad med krav och blir de inte upfyllda då blir det inget. Att det inte blev något skyller de på den andra partnern. Det är inte riktigt så som förhandlingar och överenskommelser fungerar. Vad hände med ge och ta? Socialdemokraterna har varit bortskämda med att under allt för lång tid kunna bestämma i princip helt själva och har glömt bort hur det fungerar i verkligheten.

Vad håller de på med?

Jag anser att det är helt oacceptabelt det som kommit fram om att några poliser i Malmö använt rasistiska uttryck och även annat totalt opassande sätt att utrycka sig under kravallerna i Rosengård i december. Ursäkta mig, men hur kan en polis bete sig på detta sätt? Eller någon annan för den delen. Jag anser att polisen i synnerhet alltid måste agera på ett lämpligt sätt – hur ska vi få människor att bete sig ordentligt när vår ordningsmakt inte klarar av det. Nu är ju inte alla poliser lika dåliga i sitt omdöme. Jag har full förståelse för att poliser många gånger befinner sig i stressade och pressade situationer. Men det ursäktar inte på något sätt det agerade som några poliser gjort eller sagt i Rosengård. Deras agerande spär bara på konflikten vi och dom och skapar ytterligare barriärer. Än mer upprör blir jag när jag idag kan läsa bland nyhetsmedia att ansvarig polischef har vetat om detta, men inte agerat. Som jag uppfattar det har han istället agerat som om detta vore en nyhet även för honom, vilket det nu bevisats inte varit. Polisen får nu ta och skärpa till sig ordentligt. Vi har inte råd med att några poliser förstör för andra poliser som gör ett mycket gott jobb.

Läs mer: DN, SvD, AB, Expressen

Kraftbeslut

Idag tog Alliansregeringen ett riktigt kraftbeslut som kom överens om energi- och klimatpolitiken. Ett mycket viktigt beslut för framtiden. Alliansen sätter tydliga mål för framtiden och överenskommelsen innebär också en offensiv satsning på förnyelsebara energikällor. Målet är att ge den svenska elförsörjningen ett tredje ben, som kompletterar kärnkraft och vattenkraft.

En viktig och svår fråga har varit kärnkraften. Det förslag som nu ligger om kärnkraften är bra, dvs ny kärrkraft kommer att tillåtas om det kommer behövas. Idag står kärnkraften för cirka hälften av Sveriges energiproduktion. Ska vi få ett bättre och klimatsmartare samhälle måste vi vara realistiska. Jag tror att det kan bli svårt att bygga nya kärnkraftverk på helt nya platser än idag. Men jag tycker att alternative att byta ut befintliga kärnkraftverk är en bra idé. Nya kärnkraftverk är betydligt mer effektiva än äldre och de drar också mindre uran. Jag har full förståelse för de som framför rädsla för de risker finns med kärnkraftverk vid t.ex. en olycka. Men samtidigt tycker jag att man måste se till hela totala miljön. Jag anser inte att det är ett alternativ att avveckla alla kärnkraftverk innan vi har bättre alternativ att ersätta kärnkraften med. För mig är utländsk kolkraft eller rysk gas inte något som helst alternativ för mig.

Överenskommelsen innebär en storskalig och offensiv satsning på förnyelsebara energikällor. Det är ju detta som är det viktigt för framtiden. Vi måste vara långsiktiga samt ha insikten om att detta inte sker över en natt. Men nu kommer det förhoppningsvis att gå snabbare när över 30 års låsning i energifrågan nu är över.

Det är mycket bra att Alliansregeringen bjuder in opposition för att åtminstone försöka få till en blocköverskridande överenskommelse. Får jag tippa så blir det nog inte så, men det vore det bästa om alla vore överens. Jag ska med spänning följa hur oppositionen nu tänker hantera frågan. Hur tänker Mona Sahlin göra med sina röd-gröna kompisar? Det är ju inte så att de är precis överens i frågan.

Jag tänkte nämna en annan detalj i överenskommelsen som är intressant för alla inom transportområdet. Alliansregeringen har lagt ett bör-krav på att 2030 bör Sverige ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen. Nu borde väl ändå fordonsindustrin förstå hur utvecklingen av framtidens fordon ska utformas?

Läs mer här: Regeringen

Superinfrastrukturverk?

Kanske är det framtiden. Det pågår för närvarande en översyn av olika funktioner inom transportsektorn. Som resultat av detta har bl.a. Transportstyrelsen inrättats och delar av Vägverket och Banverket har bolagiserat. Mer spännande saker är på gång, t.ex. avreglering av järnvägen vad gäller persontransporter. En av de mest intressanta utredningarna pågår just nu och det är ” Översyn av myndigheter och verksamheter inom transportområdet”. Det är en viktig översyn som kanske i slutändan resulterar i ett superinfrastrukturverk. Utredaren Nils Gunnar Billinger, generaldirektör inom Näringsdepartementet, är ansvarig utredare och analysen och förslag till åtgärder ska presenteras 1 april i år.

I uppdraget ingår att kartlägga och analysera vissa verksamheter och funktioner hos myndigheterna inom transportsektorn,. Bl.a. ingår att föreslå åtgärder för att utveckla dagens beställarfunktioner för att få högre effektivitet och en bättre fungerande anläggningsmarknad. Utifrån analysen ska det förslås åtgärder och lösningar (kan vara organisatoriska eller andra) som krävs för att på bästa sätt uppnå riksdagens och regeringens mål för transportpolitiken.

Mer information om utredningen och direktiv finns här.

På Stora Infra-dagen i fredags berättade Nils Gunnar Billinger lite kort om utredning och hur långt man hittills kommit. Han tog upp det här med att vi nu omformar de producerande delarna inom Vägverket och Banverket - de blir nu egna bolag. Sedan har tillsynen över de fyra trafikslagen samlats i Transportstyrelsen. Men de övriga viktiga delarna som är kvar – hur ska vi göra med dem – det är det som utredningen handlar om. Nils Gunnar tog upp en väldigt viktigt aspekt – vad är det egentligen allt handlar om? Jo i grunden är det infrastrukturen, som är en förutsättning för transporter, som i sin tur är en förutsättning för samhällsbyggande. Så egentligen handlar allt om samhällsbyggande. Jag håller helt med. Det är ju samhällsbyggande vi egentligen arbetar med där en väl fungerande infrastruktur är en grundförutsättning.

De svårigheter som finns idag är att väga samman satsningar mellan olika trafikslag vad gäller både investeringar och drift och underhåll såväl på nationell nivå som regional. Sedan finns det idag ingen riktigt bra uppföljnings- utvärderingsfunktion. Varför gick det som det gick? Varför blev det dyrare? Etc. Det här är centrala frågor och jag blir faktiskt lite mörkrädd ju mer jag tänker på att det inte är fulltutvecklat inom detta område. Det är faktiskt skattepengar vi talar om. Helt klart måste vi få till bättre utvärderingsfunktioner. Trovärdigheten för ingångsvärden måste öka. Det här är ingen nyhet. Idag kan vem som helst få ”sin vilja” igenom beroende på hur ingångsvärdena väljs. Det är inte transparanta system inom väg och spår vilket gör att samhällsekonomiska analyser inte går att direkt jämföra med varandra. Även inom samma transportslag kan det vara svårt att göra ”rättvisa jämförelser”. Den centrala frågan blir dock, enligt Nils Gunnar, - hur ska vi väga samman olika önskemål och på bästa sätt prioritera insatser och åtgärder.

I sitt anförande presenterade han fyra organisatoriska förslag för att lösa ovan listade problem (och en rad andra frågeställningar):

1) utbyggt regeringskansli
2) planeringsverk
3) parlamentarisk utredning
4) sammanslaget trafikverk – superinfrastrukturverk

Vad utredningen till sist föreslår återstår att se, den 1 april får vi svaret. Sedan kommer förslagen att behandlas av näringsdepartementet. Vad det blir av det hela vet vi alltså inte än.

Men jag tänkte här ge mina synpunkter på utredningen och det som presenterades på Stora Infra-dagen.

Jag anser att denna utredning är både nödvändig och viktig. Vi gör nu ett slags systemskifte inom transportsektorn när vi övergår från stuprörstänk där varje trafikslag arbetar för sig till ett transportslagsövergripande synsätt. En central punkt för att kunna arbeta med klimatutmaningarna på bästa sätt. För att bättre kunna göra avvägningar mellan trafikslagen måste trafikverken släppa på prestigen. Vi ska inte ha den här kampen mellan, kanske främst väg och spår, som funnits tidigare. Vi måste ha ett övergripande synsätt. Alla trafikslag behövs, men det gäller att vi nyttjar dem på bästa sätt. Jag tror på ett superinfrastrukturverk. Varför? Det blir väl ändå uppdelat på väg, spår, sjöfart och luftfart inom ett sådan ”stort” trafikverk. Visst kommer det att bli det. Men det är då tydligt vad politiken menar och vill. De fyra trafikslagen ska samverka och samordnas. Resultaten blir en åtgärdsplan som omfattar alla trafikslagen. Även om jag vet att Vägverket och Banverket idag har samarbete och jobbar på att göra detta samarbete än bättre ser jag helst en övergripande myndighet inom området En myndighet kommer också att på ett bättre sätt kunna dra fördelar inom ett trafikslag för att utnyttja det också inom övriga trafikslag. Övriga organisatoriska förslag som presenterats tror jag inte på. Visst skulle ett utbyggt regeringskansli kunna hantera samordningsfrågorna och allt det andra. En tydlighet går dock förlorad och jag tror det blir för långt mellan de olika trafikverken till regeringskansliets funktions. Likaså när det gäller förslaget om ett planeringsverk. För mig låter det som en stor risk för utökad byråkrati och administration. Jag ser också en risk för teoretiska bedömningar långt från verkligheten, En parlamentarisk utredning då? Nej, tack tror jag inte alls på. Hur har de tänkt att den ska arbeta, kunskapen inom området, långsiktighet?

Utifrån de fakta och den information som jag hittills har så lutar mitt förslag på ett superinfrastrukturverk. Inget av de andra förslagen tycker jag är attraktiva på något sätt. Blir det inte ett superinfrastrukturverk kan vi lika gärna ha kvar de separata myndigheter som vi redan har idag men att de får utökat ansvar angående samarbete mellan trafikslagen,, avvägningar mellan önskemål, förbättrade uppföljningsfunktion mm.