I söndagens Agenda på SVT var det en "duell" mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin om kärnkraften. Den var intressant att se och lyssna på av flera skäl. Fredrik var lugn och trygg som vanligt och gav bra information om hur vi i Alliansen ser inte bara på kärnkraften utan hela klimathotet. Mona däremot är som vanligt sur och nedsättande i tonen. Fast med tanke på den situation som hon befinner sig i är det kanske inte så konstigt. Det Mona vill, håller inte ens alla socialdemokrater med om, och sedan ska hon också samas med Peter, Maria och Lars.
Jag blir lite mörkrädd när Mona som representant för socialdemokraterna inte ser längre än vår eget lands gränser. Den som tar miljöhotet på allvar inser att detta inte är en fråga som vi i Sverige löser på egen hand. Vi måste arbeta för att göra så mycket vi kan i Sverige, men sedan måste vi också se till att "hjälpa" övriga världen. Hur Mona Shalin kan tycka att det är fult att vi skapar en energibalans och på så sätt öppnar upp för att också kunna exportera el till andra länder förstår jag inte.
Jag ser fram emot hur oppositionen nu tänker göra när det gäller energi- och klimatfrågan. Alliansen har bjudit in till överläggningar om en blocköverskridande överenskommelse. Visst vore det bra om det gick att åstadkomma. Men mina förhoppningar är låga. Socialdemokraterna har en egen definition på överenskommelse - det är att de har en rad med krav och blir de inte upfyllda då blir det inget. Att det inte blev något skyller de på den andra partnern. Det är inte riktigt så som förhandlingar och överenskommelser fungerar. Vad hände med ge och ta? Socialdemokraterna har varit bortskämda med att under allt för lång tid kunna bestämma i princip helt själva och har glömt bort hur det fungerar i verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar