Ibland blir man mörkrädd och iskall på en och samma gång. Igår var ett sådant tillfälle. Jag jobbade hemma på eftermiddagen och mitt emot vårt hus finns ett dagis. Jag blev helt chockad när jag såg en mamma sätta sig i bilen medan de två barnen sprang omkring utanför. Efter en liten stund hoppade barnen in i bilen och dörrarna hann knappt stängas innan de for iväg. Barnen var inte fastspända och det ena barnet satt i framsätet (barnen var väl omkring 3-5 år). Ursäkta mig, men hur kan man som förälder bara göra så. Spelar ingen roll om körsträckan är några hundra meter eller flera mil. Även i väldigt låga hastigheter kan det gå illa vid en olycka. Speciellt om barnen varken sitter i bilbarnstol eller är fastspända.
Jag jobbar med trafiksäkerhet politiskt både lokalt och nationellt. När det gäller lokalt så är just trafiksäkerheten en fråga som engagera många människor. Många synpunkter handlar då om trafiksituation vid och omkring skolor och dagis. Det finns de som kräver all sköns åtgärder och som också undrar om ”ska någon behöva dö innan kommunen gör något”. Det är självklart att kommunernas (väghållarna) ska ta sitt ansvar. Men vad som sällan kommer fram i debatten är det egna ansvaret. Många beter sig som rena idioter, ursäkta uttrycket, när de ska lämna och hämta sina barn. Jag kan bara se hur det ser ut vid min ena dotters skola. Inga åtgärder i världen skulle kunna lösa det att vissa föräldrar stressar med bilen, kör fort, inte respekterar övergångsställen eller parkeringsregler. En del parkerar till och med på trottoaren eller på ytor som ej är tillåtna för bilar där barnen tvingas kryssa mellan backande bilar. Jag vet att alla inte har möjlighet att gå med sina barn utan måste ha bilen. Men vi vuxna måste verkligen ta vårt ansvar och agera just vuxet i trafiken. Hur ska vi annars få våra barn att kunna bete sig i trafiken i framtiden?
I min hemkommun Täby jobbar vi aktivt med barns skolvägar genom ett sk skolvägsprojekt. Några skolor deltar varje år där barnen får lämna in synpunkter på var de upplever osäkerheter på sin skolväg. Dessa synpunkter bearbetas sedan och där så är möjligt genomförs mindre åtgärder direkt och större åtgärder utreds och finns med i kommande planering. Just barns skolvägar är det vi prioriterar främst när det fäller kommunens trafiksäkerhetsarbete. Men detta med det egna ansvaret måste vi nog arbeta än mer med. För det är först då vi alla tillsammans hjälps åt som vi verkligen kan se till att våra barn får säkrare skolvägar. Men då måste vi vuxna respektera gällande regler och faktiskt ta hänsyn till de oskyddade barnen som vistas i trafiken tillsammans med att kommunen genomför åtgärder. De åtgärder som genomförs måste också vara sådana som vi vet ger effekt. En del tror att det går att bygga bort alla osäkerheter. Tyvärr är det inte möjligt, även om det självklart finns en hel del att göra och som görs. En stor del handlar också om det egna ansvaret. Samma sak gäller i bostadsområden, speciellt med hastighetsbegränsning 30 km/h. Ibland kommer det in klagomål på att bilar kör för fort och man vill ha åtgärder. Men många gånger är det tyvärr så att det är de boende själva i området som är bovarna i dramat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar