lördag 9 maj 2009
Vården måste vara lika för alla
Nu kommer ytterligare information om vårdskillnader beroende på var du bor i Sverige. Denna gång handlar det om den pallitativa vården (vård i livets slutskede), läs t.ex. SvD. Jag anser att det är helt oacceptabelt att det kan vara så stor skillnad på vård beroende på var du bor i vårt land. Hela befolkningen måste ha rätt till lika vård och mediciner. Jag tycker att det är dags för en ordentlig diskussion kring landstingens vara eller icke-vara.
Stämma, valupptakt och konvent
Hel-lördag i politikens tecken med länsförbundsstämma, valupptakt och politiker08-konvent.
Förbundsstämman för Stockholms län avlöpte rätt snabbt och smidigt. Egentligen uppkom bara diskussion om en av motionerna som handlade om att vi skulle verka för en fortsatt "fri" föräldraförsäkring (dvs att det ska vara fritt för föräldrarna att själva bestämma vem som ska vara hemma och hur länge). Jag är för att föräldrarna ska få bestämma själva och jag är mycket tveksam till ytterligare kvotering av föräldradagarna. Usch, bara ordet kvotering får mig att rysa. Jag är glad över att motionen bifölls av stämman. Det mest roliga var att vårt finanslandstingsråd Catharina Elmsäter-Svärdh valdes till ny förbundsordförande. Just därför att hon är väldigt kompetent och en duktig politiker (inte alla som lyckas kombinera dessa två faktorer). Att hon är den första kvinnliga ordföranden är kul, men inte mer. Kompetens måste vara det som alltid avgör.
Vid 12 var det stor EU-valsupptakt på Norrmalstorg med statsminister Fredrik Reinfeldt som öppnade det hela. Läs förövrigt Fredriks debattartikeln på SvDs Brännpunkt om vikten av att alla tar ansvar för klimatfrågan även i kristider. Sedan följde utfrågning av våra fyra moderata toppkandidater och därefter Carl Bildt, Beatrice Ask coh Fredrik igen. Moderator var Sofia Arkelsten som var laddad till tänderna och gjorde det hela proffsigt och roligt. Läs mer här.
Eftermiddagen ägnades åt politiker08-konvent som nu avhandlade en rad med rapporter sammanställda från de olika arbetsgrupperna. Under 2008 har flera grupper arbetet på olika teman som utveckling av Stockholm, trafik, miljö, sjukvård mm. Alla, även icke-medlemmar, har haft möjlighet att delta i arbetet. Själv har jag följt arbetsgruppen om trafik som haft fokus på kollektivtrafiken. Jag var inte med under hela konventet, men sammanfattningsvis så var det jag lyssnade på bra förutom en lite "udda" diskussion. Den handlade om ett förslag om skyskrape-bonus. Jag har inget emot höga hus eller skyskrapor så länge de byggs på rätt plats. Diskussionen handlade om detta var ett bra förslag eller inte. Tyvärr så uppfattar jag det som att rapporten om bostadspolitiken på ett sätt egentligen mest var skriven för Stockholm stad och inte övriga kommuner i länet. Det var nog därför som det blev ett "för" och "emot"läger.
Förbundsstämman för Stockholms län avlöpte rätt snabbt och smidigt. Egentligen uppkom bara diskussion om en av motionerna som handlade om att vi skulle verka för en fortsatt "fri" föräldraförsäkring (dvs att det ska vara fritt för föräldrarna att själva bestämma vem som ska vara hemma och hur länge). Jag är för att föräldrarna ska få bestämma själva och jag är mycket tveksam till ytterligare kvotering av föräldradagarna. Usch, bara ordet kvotering får mig att rysa. Jag är glad över att motionen bifölls av stämman. Det mest roliga var att vårt finanslandstingsråd Catharina Elmsäter-Svärdh valdes till ny förbundsordförande. Just därför att hon är väldigt kompetent och en duktig politiker (inte alla som lyckas kombinera dessa två faktorer). Att hon är den första kvinnliga ordföranden är kul, men inte mer. Kompetens måste vara det som alltid avgör.
Vid 12 var det stor EU-valsupptakt på Norrmalstorg med statsminister Fredrik Reinfeldt som öppnade det hela. Läs förövrigt Fredriks debattartikeln på SvDs Brännpunkt om vikten av att alla tar ansvar för klimatfrågan även i kristider. Sedan följde utfrågning av våra fyra moderata toppkandidater och därefter Carl Bildt, Beatrice Ask coh Fredrik igen. Moderator var Sofia Arkelsten som var laddad till tänderna och gjorde det hela proffsigt och roligt. Läs mer här.
Eftermiddagen ägnades åt politiker08-konvent som nu avhandlade en rad med rapporter sammanställda från de olika arbetsgrupperna. Under 2008 har flera grupper arbetet på olika teman som utveckling av Stockholm, trafik, miljö, sjukvård mm. Alla, även icke-medlemmar, har haft möjlighet att delta i arbetet. Själv har jag följt arbetsgruppen om trafik som haft fokus på kollektivtrafiken. Jag var inte med under hela konventet, men sammanfattningsvis så var det jag lyssnade på bra förutom en lite "udda" diskussion. Den handlade om ett förslag om skyskrape-bonus. Jag har inget emot höga hus eller skyskrapor så länge de byggs på rätt plats. Diskussionen handlade om detta var ett bra förslag eller inte. Tyvärr så uppfattar jag det som att rapporten om bostadspolitiken på ett sätt egentligen mest var skriven för Stockholm stad och inte övriga kommuner i länet. Det var nog därför som det blev ett "för" och "emot"läger.
torsdag 7 maj 2009
Förutsättningar för elbilar i Mälardalen
På debattsidan i Dagens industri idag skriver ledande partikollegor för kommuner och landsting i Mälardalen om hur viktigt det är med politiska initiativ och handlingskraft för att skapa förutsättningar för elbilar på allvar. Utveckling och implementering av elbilar är en av grundförutsättningarna för att kraftigt minska koldioxidutsläppen från trafiken. Mycket bra initiativ och moderaterna i regionen visar än en gång på handlingskraft och vilja att utveckla vårt samhälle och trafiksystem till det bättre. Nu vill jag se att fler moderater ute i landet tar tag i stafettpinnen och följer efter kollegorna i Mälardalen när det gäller att skapa förutsättningar och möjligheter för elbilar.
onsdag 6 maj 2009
Rekordsatsning på infrastruktur
På DN debatt presenterades igår ett förslag om en rekordsatsning på infrastruktur för Stockholmsregionen. Åtgärdsplaneringen för åren 2010-2021 pågår nu för fullt både vad gäller den nationella planen och länsplanerna. Regeringen ska ta beslut först till årsskiftet, men nu börjar arbetet bli allt mer intensivt. Som jag bloggat om tidigare finns nu ett utkast framtaget av Vägverket och Banverket till den nationella planen. Även om regeringen har lagt in mer pengar (417 miljarder kronor) för den kommande planperioden kommer det inte att räcka till allt som behöver göras och fixas inom infrastrukturområdet.
Tyvärr är situationen sådan att vi ligger efter både vad gäller investeringar och drift och underhåll. Den förra regeringen lovade väldigt mycket men resultatet blev tunt . Sisådär en 100 miljarder släpar investeringarna efter och det då bara i förhållande till vad som utlovats i tidigare åtgärdsplaner, men som sagt aldrig blivit genomfört. Till det ska vi lägga alla nya behov som uppstår.
Förslaget som presenterades igår av företrädare för Stockholm stad och landsting åtgärder för hisnande 100 miljarder kronor. Jag tycker att det är väldigt bra att man nu tar fram ett konkret förslag utifrån den utredning som är gjord tidigare. Politiker i stockholmsregionen har under decennier velat fram och tillbaka, med resultatet att väldigt lite har blivit gjort.
Det är en rad olika åtgärder som föreslås för att förbättra trafiksituationen och öka möjligheterna till kollektivt åkande. Stötestenen är givetvis finansieringen. Någon måste betala kalaset. Staten har huvudansvaret för den nationella infrastrukturen men enbart statlig lösning räcker inte till allt som behövs (eller så tar det 100 år att genomföra). I förslaget redovisas därför en finansieringslösning som består av olika delar; statlig finansiering, trängselavgifter, vägavgifter och medfinansiering.
En och annan har synpunkter (även moderater) på att vi moderater har svängt vad gäller trängselavgifter. Jag vet inte riktigt om detta stämmer om man funderar vad som nu föreslås och det ursprungliga förslaget om trängselavgift. En trängselavgift som försvinner ner i ett mörkt statligt hål är jag helt emot. En trängselavgift, eller en vägavgift, som ger tillbaka pengarna till samma system är en helt annan sak. I förslaget diskuteras också medfinansiering från kommuner med flera. Regeringen och riksdag har med anledning av infrastrukturpropositionen öppnat upp för medfinansiering som ett sätt att växla upp de pengar som staten satsar. Men om infrastrukturen är statens ansvar varför skulle någon vilja vara med och medfinansiera kan man fråga sig. Jo, problemet är den eftersatta situation som råder och som gör att i princip över allt skriks det på åtgärder från alla håll och kanter över hela vårt land. Även om staten la till en rejäl hög pengar ytterligare till de redan beslutade 417 miljarderna skulle det inte räcka. Många skulle behöva vänta väldigt länge innan behövliga projekt kan genomföras.
Jag är för medfinansiering sett ur synvinkel att om man ser en vinst i att få på plats behövd infrastruktur tidigare än planerat eller att man får en inkomst från en åtgärd (t.ex. mark som kan exploateras) eller vill har en större åtgärd än som är föreslagen (t.ex. 4 fälts väg istället för en 2+1 väg). Däremot tycker jag inte att medfinansiering kan ställas som tvång för att få en åtgärd som bevisligen behövs. Staten ska inte kunna pressa fram en medfinansiering med syfte att själva slippa ifrån sitt ansvar. När det nu gäller det lagda förslaget för Stockholm så förväntas en del medfinansiering för att allt ska kunna genomföras.
Jag vet att det finns en del, även partikollegor, som har synpunkter på det här med trängeselavgift och medfinansiering. Vi stockholmare betalar redan via skatteutjämningssystemet massor med pengar till övriga Sverige. Tittar vi bakåt vad gäller anslagen för infrastruktur så har vår region fått betydligt mindre jämfört med övriga Sverige jämfört med befolkningsmängd, tillväxt mm. Jag tycker dock att vi måste se sanningen i vitögat och inse fakta. Vi måste lösa denna absurda trafiksituation som nu råder och som är i akut behovsläge nu. Ska vi vänta på att staten ska betala allt är det kollaps inom en snar framtid. Ibland måste man helt enkelt se pragmatiskt på både livet och politiken och framförallt fundera på och se möjligheter med alternativa finansieringslösningar. Vi måste börja se möjligheter istället för hinder även om det kommer att göra lite ont på vägen och allt kanske inte upplevs helt rättvist . Att inte göra något kostar vår region miljardbelopp det också, tyvärr är vi lite i ett moment 22. Men det måste vara bättre att göra något än inget alls.
Hur förslaget blir i slutändan vet vi inte än. Åtgärdsplaneringen är inte klar och vi kan nog räkna med att andra regioner snart följer Stockholms exempel och gör egna utspel och överenskommelser om åtgärder och finansieringslösningar. Sedan måste alla kommuner i länet vara med på banan. Just medfinansieringen blir en nöt att knäcka, vem har egentligen nytta av en viss åtgärd – den kommun där åtgärden genomförs eller en angränsande kommun, eller alla kommuner?? Näringslivet borde också finna intresse i detta. För det fortsatta arbetet kommer detta att vara det viktigaste att hantera och lösa om rekordsatsningen ska bli verklighet.
Oppositionen menar att om regionen själva måste gå in med en del pengar så kommer de pengarna att tas från välfärden. Vi måste prioritera välfärden och det är en viktig avvägning att göra. Hur och vad definierar vi som välfärd? Om inte infrastrukturen och trafiken fungerar hur ska samhället i övrigt då fungera? Hur ska man ta sig till arbete, skola och dagis? För mig är infrastruktur en grundförutsättning för att samhället ska fungera. Men jag är inte förvånad över oppositionens utspel. De har under så många år försummat infrastrukturen rent allmänt och i synnerhet vad gäller anslagen till Stockholmsregionen. Det är ju därför som vi har den situation som vi har idag. Kanske något att tänka på innan man börjar gnälla.
Nä, jag ser positivt på framtiden och välkomnar kreativa lösningar som ger möjligheter för framtiden och jag hoppas innerligt att det i slutändan när åtgärdsplaneringen är klar finns en stor satsning på vår huvudstad.
Tyvärr är situationen sådan att vi ligger efter både vad gäller investeringar och drift och underhåll. Den förra regeringen lovade väldigt mycket men resultatet blev tunt . Sisådär en 100 miljarder släpar investeringarna efter och det då bara i förhållande till vad som utlovats i tidigare åtgärdsplaner, men som sagt aldrig blivit genomfört. Till det ska vi lägga alla nya behov som uppstår.
Förslaget som presenterades igår av företrädare för Stockholm stad och landsting åtgärder för hisnande 100 miljarder kronor. Jag tycker att det är väldigt bra att man nu tar fram ett konkret förslag utifrån den utredning som är gjord tidigare. Politiker i stockholmsregionen har under decennier velat fram och tillbaka, med resultatet att väldigt lite har blivit gjort.
Det är en rad olika åtgärder som föreslås för att förbättra trafiksituationen och öka möjligheterna till kollektivt åkande. Stötestenen är givetvis finansieringen. Någon måste betala kalaset. Staten har huvudansvaret för den nationella infrastrukturen men enbart statlig lösning räcker inte till allt som behövs (eller så tar det 100 år att genomföra). I förslaget redovisas därför en finansieringslösning som består av olika delar; statlig finansiering, trängselavgifter, vägavgifter och medfinansiering.
En och annan har synpunkter (även moderater) på att vi moderater har svängt vad gäller trängselavgifter. Jag vet inte riktigt om detta stämmer om man funderar vad som nu föreslås och det ursprungliga förslaget om trängselavgift. En trängselavgift som försvinner ner i ett mörkt statligt hål är jag helt emot. En trängselavgift, eller en vägavgift, som ger tillbaka pengarna till samma system är en helt annan sak. I förslaget diskuteras också medfinansiering från kommuner med flera. Regeringen och riksdag har med anledning av infrastrukturpropositionen öppnat upp för medfinansiering som ett sätt att växla upp de pengar som staten satsar. Men om infrastrukturen är statens ansvar varför skulle någon vilja vara med och medfinansiera kan man fråga sig. Jo, problemet är den eftersatta situation som råder och som gör att i princip över allt skriks det på åtgärder från alla håll och kanter över hela vårt land. Även om staten la till en rejäl hög pengar ytterligare till de redan beslutade 417 miljarderna skulle det inte räcka. Många skulle behöva vänta väldigt länge innan behövliga projekt kan genomföras.
Jag är för medfinansiering sett ur synvinkel att om man ser en vinst i att få på plats behövd infrastruktur tidigare än planerat eller att man får en inkomst från en åtgärd (t.ex. mark som kan exploateras) eller vill har en större åtgärd än som är föreslagen (t.ex. 4 fälts väg istället för en 2+1 väg). Däremot tycker jag inte att medfinansiering kan ställas som tvång för att få en åtgärd som bevisligen behövs. Staten ska inte kunna pressa fram en medfinansiering med syfte att själva slippa ifrån sitt ansvar. När det nu gäller det lagda förslaget för Stockholm så förväntas en del medfinansiering för att allt ska kunna genomföras.
Jag vet att det finns en del, även partikollegor, som har synpunkter på det här med trängeselavgift och medfinansiering. Vi stockholmare betalar redan via skatteutjämningssystemet massor med pengar till övriga Sverige. Tittar vi bakåt vad gäller anslagen för infrastruktur så har vår region fått betydligt mindre jämfört med övriga Sverige jämfört med befolkningsmängd, tillväxt mm. Jag tycker dock att vi måste se sanningen i vitögat och inse fakta. Vi måste lösa denna absurda trafiksituation som nu råder och som är i akut behovsläge nu. Ska vi vänta på att staten ska betala allt är det kollaps inom en snar framtid. Ibland måste man helt enkelt se pragmatiskt på både livet och politiken och framförallt fundera på och se möjligheter med alternativa finansieringslösningar. Vi måste börja se möjligheter istället för hinder även om det kommer att göra lite ont på vägen och allt kanske inte upplevs helt rättvist . Att inte göra något kostar vår region miljardbelopp det också, tyvärr är vi lite i ett moment 22. Men det måste vara bättre att göra något än inget alls.
Hur förslaget blir i slutändan vet vi inte än. Åtgärdsplaneringen är inte klar och vi kan nog räkna med att andra regioner snart följer Stockholms exempel och gör egna utspel och överenskommelser om åtgärder och finansieringslösningar. Sedan måste alla kommuner i länet vara med på banan. Just medfinansieringen blir en nöt att knäcka, vem har egentligen nytta av en viss åtgärd – den kommun där åtgärden genomförs eller en angränsande kommun, eller alla kommuner?? Näringslivet borde också finna intresse i detta. För det fortsatta arbetet kommer detta att vara det viktigaste att hantera och lösa om rekordsatsningen ska bli verklighet.
Oppositionen menar att om regionen själva måste gå in med en del pengar så kommer de pengarna att tas från välfärden. Vi måste prioritera välfärden och det är en viktig avvägning att göra. Hur och vad definierar vi som välfärd? Om inte infrastrukturen och trafiken fungerar hur ska samhället i övrigt då fungera? Hur ska man ta sig till arbete, skola och dagis? För mig är infrastruktur en grundförutsättning för att samhället ska fungera. Men jag är inte förvånad över oppositionens utspel. De har under så många år försummat infrastrukturen rent allmänt och i synnerhet vad gäller anslagen till Stockholmsregionen. Det är ju därför som vi har den situation som vi har idag. Kanske något att tänka på innan man börjar gnälla.
Nä, jag ser positivt på framtiden och välkomnar kreativa lösningar som ger möjligheter för framtiden och jag hoppas innerligt att det i slutändan när åtgärdsplaneringen är klar finns en stor satsning på vår huvudstad.
tisdag 5 maj 2009
Intressant utskottsmöte idag
Dagens möte med trafikutskottet ägnades helt åt avregeleringen av persontrafiken på järnväg. Inbjudna var regeringens utredare Jan Branborn samt representanter från SJ och Tågkompaniet. Jag kan klart konstatera att det finns de som ser möjligheter till utveckling för persontrafik på järnväg och de som kramar det gamla och är rädda för förändringar. SJs styrelsordförande Ulf Adehlson tillhör den senare kategorin. Enligt Ulf finns det ena hindret efter det andra, men det är klart han vill väl till varje pris rädda SJ så gott det går: Hur ska det gå med anslutningsresor, hur göra när ett tåg går sönder (min egen reflektion: detta borde väl SJ ha rejält med erfarenheter av), vilket tåg ska vänta på vilket, hur ska anslutningar mellan bolag fungera, tidtabeller, köpa biljetter, vem vågar investera i nya fordon - ja så låter det från kritikerna. Mer intressant faktiskt att höra representanten från Tågkompaniet som ser möjligheter och "positiva" problem.
Kritiker till en avreglering lyfter upp t.ex. tåglägena som något som skulle bli problematiskt vid konkurrens. Men problem med att det är fullt på spåren vid peak-time finns redan idag. Vi måste börja utnyttja våra spår bättre, många tider finns det lediga tåglägen.
Det är ju faktiskt så att persontrafiken på järnväg driven av SJ inte fungerar på bästa sätt. Tågresandet ökar, men vi måste våga utveckla och se nya vägar för att göra det än bättre för resenärerna. Flera exempel visar på att där privata alternativ ser möjligheter där lägger statliga alternativ istället ned. Vi måste se fler alternativ flåsa SJ i nacken för att verkligen sätta resenären i fokus.
Jag såg förresten för några veckor sedan som hastigast en snutt av en reklamfilm från SJ på TV. Budskapet var något av typen nu är det dags att sätta resenären i fokus. Dags? Nu? Vad har SJ fokuserat på tidigare börjar jag undra då. Här behövs verkligen andra alternativ!!
Jag tycker att det är bra att utskottet informerar sig och har interna utfrågnignar inför behandling av större frågor. Men samtidigt kan jag konstatera att inget nytt egentligen kom fram. Oppositionen är emot, Ulf Adehlson är emot och vi i alliansen är för. Intressant att SJsV d låter långt ifrån lika negativ som Ulf ...
Kritiker till en avreglering lyfter upp t.ex. tåglägena som något som skulle bli problematiskt vid konkurrens. Men problem med att det är fullt på spåren vid peak-time finns redan idag. Vi måste börja utnyttja våra spår bättre, många tider finns det lediga tåglägen.
Det är ju faktiskt så att persontrafiken på järnväg driven av SJ inte fungerar på bästa sätt. Tågresandet ökar, men vi måste våga utveckla och se nya vägar för att göra det än bättre för resenärerna. Flera exempel visar på att där privata alternativ ser möjligheter där lägger statliga alternativ istället ned. Vi måste se fler alternativ flåsa SJ i nacken för att verkligen sätta resenären i fokus.
Jag såg förresten för några veckor sedan som hastigast en snutt av en reklamfilm från SJ på TV. Budskapet var något av typen nu är det dags att sätta resenären i fokus. Dags? Nu? Vad har SJ fokuserat på tidigare börjar jag undra då. Här behövs verkligen andra alternativ!!
Jag tycker att det är bra att utskottet informerar sig och har interna utfrågnignar inför behandling av större frågor. Men samtidigt kan jag konstatera att inget nytt egentligen kom fram. Oppositionen är emot, Ulf Adehlson är emot och vi i alliansen är för. Intressant att SJsV d låter långt ifrån lika negativ som Ulf ...
Händelserik dag
Idag har det varit en mycket intressant dag vad gäller infrastruktur och trafikfrågor. På DN debatt skriver företrädare för alliansen i Stockholm stad och landsting om förslag till rekordsatsning på infrastruktur. Sedan har Ulf Lundin presenterat och lämnat över ett delbetänkande i utredningen om en ny kollektivtrafiklagstiftning. Dessutom har vi i trafikutskottet idag haft ett utskottsmöte som helt och hållet handlade om information och dsikussion om konkurrens på spår. Detta med anledning av att trafikutskottet just nu behandlar regeringens proposition om att avreglera persontrafiken på järnväg. Inbjudna var utredaren Jan Brandbron samt representanter från SJ och Tågkompaniet.
Jag kommer att återkomma inom kort med lite mer utförligare inlägg här på bloggen med mina kommenterar angående ovanstående. Tyvärr är dagarna många gånger uppbokade så att det är svårt att direkt kommentera på bloggen när det händer något.
Jag kommer att återkomma inom kort med lite mer utförligare inlägg här på bloggen med mina kommenterar angående ovanstående. Tyvärr är dagarna många gånger uppbokade så att det är svårt att direkt kommentera på bloggen när det händer något.
lördag 2 maj 2009
Första maj - en givarkonferens utan betalare
Första maj är en dag som "firats" världen över sen lång tid tillbaka. Firats är kanske fel ord, men en dag för demonstrationer i alla fall. I början av förra seklet så handlade det om rösträtt och åtta timmars arbetsdag. Det här året tycker jag att första maj mer har präglats av en givarkonferens från vänsterblockets sida. Det ena lovas än hit och än dit, men väldigt lite sägs om vem som ska betala. Jo, ursäkta, (S) har ju sedan tidigare sagt att de ska ta tillbaka fastighetsskatten och höja skatten för miljonärer. Jag vet faktiskt inte vad Mona Sahlins defintion av en miljonär är, men vi andra menar nog att det är en person som tjänar mer än en miljon kronor. Men den givarkonferens som nu pågår från Socialdemokraternas sida är uppe i långt över 100 miljarder kronor. Det är lätt att räkna ut att det inte på långa vägar kommer att räcka med höjd fastighetsskatt och en miljonärsskatt för att få in dessa pengar. Nä, det gäller för alla även poliser, förskolelärare, sjuksköterskor m.fl att se upp - i Socialdemokraternas ögon är även ni miljonärer och kommer därmed att få kraftigt höjd skatt om opppositionen vinner valet.
Socialdemokraterna har nu också tagit parollen "Jobben först". Det är en viktigt sak, för ju fler som jobbar desto större möjligheter att säkerställa framtidens välfärd. Fast om parollen är "Jobben först" - varför lyfter då Wanja Lundby Wedin bortagandet av karensdagen som en av huvudfrågorna inför valet 2010? Mycket av det Mona Sahlin framförde i sitt första majtal var inte heller det med fokus på jobblinjen. Snarare tvärtom.
När jag blickar tillbaka på utvecklingen av första maj från att vara en dag där man stred för rösträtten till en dag för givarkonferens med Socialdemokraterna då börjar i alla fall jag att fundera på om första maj uppfyller kraven för att vara en helgdag.
Socialdemokraterna har nu också tagit parollen "Jobben först". Det är en viktigt sak, för ju fler som jobbar desto större möjligheter att säkerställa framtidens välfärd. Fast om parollen är "Jobben först" - varför lyfter då Wanja Lundby Wedin bortagandet av karensdagen som en av huvudfrågorna inför valet 2010? Mycket av det Mona Sahlin framförde i sitt första majtal var inte heller det med fokus på jobblinjen. Snarare tvärtom.
När jag blickar tillbaka på utvecklingen av första maj från att vara en dag där man stred för rösträtten till en dag för givarkonferens med Socialdemokraterna då börjar i alla fall jag att fundera på om första maj uppfyller kraven för att vara en helgdag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)